vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Ge upp för höst

27 aug 2010 18:06
Jag kämpar emot impulsen att skriva nåt om att jag inte fattar att sommaren redan gått. Hej, gå med i klubben, tiden går, hej och hå, så är det att vara människa.

Men jag är trots allt uppriktigt överraskad. Förstår inte vad som hände.

Annars har jag fördrivit dagen med att läsa Lisbeth Larssons bok om Victoria Benedictsson, Hennes döda kropp. LL menar att VB efter sitt självmord blivit inskriven i en tanketradition om den undergångsdömda kvinnan, en kvinnosyn som damen i fråga i själva verket febrilt kämpade mot under sin livstid. Fascinerande läsning, och särskilt insikten att VBs litterära arvtagare Axel Lundegård så övermåttan kraftigt bearbetat hennes postumt utgivna texter, med en frenesi som LL betecknar som närmast aggressiv.

Faktum kvarstår ju, att VBs liv passar in i den modell hon försökte motarbeta. Hon bröt upp från tidens strikta kvinnoroll, råkade i svårigheter av skilda slag och tog till slut sitt liv. Det är den där dubbelheten igen, hur man ser att saker kunde vara annorlunda men man ser inte alltid sin egen väg dit.

I övrigt har det varit en förskräckligt seg dag idag. Som att ta sig fram i sirap, inget vill riktigt fungera. Jag antar att det beror på de senaste dagarnas skörlevnad, ett ständigt festande och kalasande har det varit. Eventuellt kan jag ha en lättare släng av överkänslighet mot räkor som spökar också, strupen har känts liksom hopsnörd hela dagen.

Trots seghet har jag iallafall lyckats uträtta lite saker. Diskade en jättedisk, nu är det bara ett par matburkar kvar som inte fick plats, gjorde ett varv ute i skogen och sprang min vanliga bit trots att det kändes som att jag knappt orkade lyfta på fötterna, läste den där boken.

Det känns segt och frustrerande, som att inget händer och jag inte kommer någon vart, men jag tror att vissa dagar bara är såna, och det bästa man kan göra är att spänna ryggen som under en börda och göra det man gör ändå, så mycket man orkar, trots att det känns trögt och meningslöst. Det släpper förr eller senare, och håller man sig i rörelse så har man iallafall kommit nånstans sen när man kan se det igen, och har man inte det så är man iallafall igång litegrann, behöver inte börja alldeles från början.

Nu undrar jag om jag ska försöka hinna laga lite linssoppa innan det är dags att ge sig iväg på kvällens sällskapligheter, så jag har nåt att äta på jobbet imorrn.

Men i skogen var ormbunkarna mera bruna än gröna, och löv i träden börjar skifta färg. Det är bara augusti, ännu ett litet tag. Jag är inte säker på att jag är okej med det här, jag ville ju bada, och sola, lite till. Och jag har knappt ätit nån glass. Jag är inte redo än. Det gick så fort.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Teresia, Terese
:: reklam ::