vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Håller tal vid en hamburgerbar

24 aug 2010 23:03
Det bästa med hösten är vinden. Jag blir påmind om den varje år, inser att jag glömt den. På höstarna här i stan så blåser den. Blåser och blåser och blåser, rycker med sig allt löst och prassligt, sveper gatorna fram, sopar dem rena från allt gammalt och sprider björkfrön över över allt. Den drar i alla kläder, tar med sig sin kompis regnet och vänder ut och in på paraplyer, kittlar björkarna och när den tröttnat på att kittlas börjar den nypas, ryckas, den blir våldsam och nästan inte alls kelen.

Och man tröttnar lite, på att det alltid alltid blåser, men samtidigt så hör det till. Det ingår. Och man går hem från bussen eller kanske över backen vid Sahlgrenska (blåser det alltid särskilt mycket just där? Det känns så) och vinden drar en i kjolarna och man skrattar till och känner sig nästan som Marilyn, en västkustsk gråstensMonroe med skitigt hår och gympadojor.

Eller man lutar sig mot blåsandet som mot en vägg nästan, man dansar med vinden och låter den lyfta på en bit av koftan eller rycka med sig håret så man har det i halva ansiktet (fast det är de gånger då håret är rent förstås, utsläppt).

Och vinden tar med sig förändring. Så känns det alltid. Den blåser in över stan och tar med sig allt överflödigt och sprider det ut över skogarna och fälten runt omkring, där det kanske kan fastna i en gran och bli en del av ett skatbo till sommarn, eller landa på en gårdsplan och bli uppätet av en uttråkad hund. Vinden drar ner tak och välter cyklister och vänder paraplyer ut och in, och varje år när det börjar blåsa så tänker jag på saker som kan hända bara för att det blåser och som kan ändra på allt.

Kanske känns det som att vinden tar med sig förändring bara för att den kommer med hösten. Varför känns alltid hösten så ny när det är på våren allting blir nytt? Huh.

Vinden har blåst in harkrankar hos mig, de svirrar mot lampskärmar och hoppar fram över golven. Själv har jag blåst hela vägen hem som ett svartfladdrigt fnissande löv.

Klockan är nästan elva och jag har kommit hem från jobbet och tagit ut linserna och snart ska jag sova.

Det slog mig nyss att jag bara är så nöjd. Det är så skönt att redan ha tagit ut linserna, att vara hemma, att höra vinden utanför, att ha skaffat sig ledigt i tre dagar bara sådär mitt i veckan, att ha fått en överraskande trevlig lön, att ha lagom med fina saker planerade de närmaste dagarna, att... jag vet inte. Att finnas.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


mando: (25 aug 2010 08:24)
Är det inte ovanligt många harkrankar i år?! Eller skräckelmugger som min morfar sa :) Fint ord <3

Anne: (25 aug 2010 11:29)
Skräckelmugger är ett fint ord! Hos mig har det varit ovanligt lite harkrankar i år tycker jag, det är först den senaste veckan jag alls fått in några vad jag märkt.

Tack! :)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Cecilia, Sissela
:: reklam ::