Anne
Hej, här finns det lite självömkan!
17 aug 2010 00:40Jag borde inte skriva nu för livet känns verkligen skit och jag vet att det inte är skit, jag vet att jag bara är trött för att det varit så mycket fläng den senaste tiden och att jag mest bara behöver sova för att allt ska kännas bättre.
Men.
Jag kan ju inte sova.
Så istället sitter jag här, och har den vanliga bisvärmen av tankar i huvudet, och behöver bli av med dem nånstans i hopp om att det kanske hjälper.
Jag är så trött på grabbar som tjorvar. Trött på att träffa folk som jag tycker om och som jag vill vara nära och som slår ifrån sig så fort de förstår att jag gillar dem. Som att det skulle vara farligt att vara lite omtyckt, det är så jag undrar vilka ruskiga våldtäktskvinnovibbar jag egentligen utstrålar.
Ja, nej, sen är det ju det där att man inte kan bestämma över andras känslor, vill de helt enkelt inte träffa mig på samma sätt som jag vill träffa dem så är det ju inte så mycket att göra åt, det är sånt man får leva med.
Och jag har ju, eh, lite speciella önskemål ibland.
"Men du, vi kan väl sova tillsammans? Vi behöver inte göra nåt, jag tycker bara att du är så trevlig när du är nyvaken..?"
Tekniskt sett är jag fantastiskt söt. Åtminstone om man gillar mig. Men det känns som att jag blir skräckinjagande närgången om man inte är beredd på att jag är som jag är, och jag märker det och jag försöker låta bli men jag vet ju inte hur! Jag vet inte vad jag gör för fel, jag orkar inte känna mig fel men jag orkar inte heller ständigt träffa människor som betyder mycket för mig och som verkar vilja fly så fort min blick faller på dem.
Och jag känner mig så ful och missyckad och klumpig och kass.
Ful, liksom, till råga på allt.
Inbillar mig att om jag åtminstone var lite snygg så skulle folk bli så distraherade av det att de glömde bort att jag är läskig.
(Det är en fuldag av sån kaliber att när jag möter två män runt 40-50 på hemvägen efter jobbet ikväll och de tittar ingående på mig och ropar "snygging!" efter mig (på en i övrigt tom gata, så det måste varit mig de pratade med) så tänker jag att det är fruktansvärt elakt att vara ironisk mot någon över en sån sak, särskilt nån som har en sån olycklig dag i övrigt, och att man i den åldern borde veta bättre än så.)
Som sagt, det är ingen bra dag idag. Verkligen, verkligen ingen bra dag. Men det är för att jag är trött och behöver sova, och jag borde inte skriva nåt utan gå och lägga mig bara, men jag kan inte sova så jag sitter här och det blir en sån här text.
Tillbaka med nära nog normal peppfaktor troligtvis redan imorgon.