vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Själens obotliga ensamhet &c.

11 aug 2010 23:47
Går den vanliga vägen hem på kvällen och plötsligt samverkar allt, jag vet inte vad som händer men kvällens doft, himlens färg, den exakta lufttemperaturen och -fuktigheten, känslan av fötterna mot asfalten, åsynen av häckarna längs vägen, allt. Det faller på plats i mig, jag vet precis. Jag vet inte vad jag vet precis, men det är så det känns i mig, orden i huvudet som nyckeln i ett lås eller en spik i kistan kanske. "Precis såhär är det".

Man kan veta saker på ett så stort sätt, så de inte får plats i bara språket utan trådar sig genom hela tillvaron och alla sinnen, man vet dem på sätt som man inte ens riktigt lyckas bli varse även om det låter helt ologiskt. Även så små saker som, ja, som precis såhär är det.

* * *

Stressig dag på jobbet, efter halva ungefär orkar jag inte ens vara godmodig. Jag är van vid den där slitna känslan, men den brukar åtminstone delvis komma ur att jag inte bryr mig om att ta hand om mig. Nu gör jag det, faktiskt, sömn och måttfullt ölande och hyfsat redigt ätande och skogsrännande gör att jag numera vanligtvis är pigg som ett tallbarr på jobbet, så när jag ändå känner den där slitenheten komma krypande förstår jag att det inte är jag som inte räckt till denna gång, det är helt enkelt för mycket idag.

Jag reagerar som jag gör på stress, jag blir grinig och otålig. Lättprovocerad och stridslysten. Inte bra egenskaper i mitt yrke.

Men sen så är det nån, när kvällen rullar in och tempot mattas av och bara tröttheten är kvar, då kommer nån och pratar knagglig svenska med rysk brytning och frågar om råd och min ilska bryts som vågor mot en vågbrytare när jag konfronteras med detta; några ynkliga prylar att skicka till Ryssland, till kanske en familj eller vänner som bor kvar där, så långt härifrån, i landet där ens språk hör hemma, där man har sina rötter, och här står man och är lite blyg och lite knagglig men med eldgaffelrak rygg och omisskännlig stolthet.

Några meningslösa prylar i ett vadderat kuvert som ska förmedla allt, saknad, omtanke, vänskap, kärlek.

När kvinnan har tagit sin stolthet och gått igen vill jag bara gråta. Över själens obotliga ensamhet, och över att jag saknar min mamma, så plötsligt och fruktansvärt intensivt. Mamma, mamma, mamma. Det hör till, tror jag, det är en yttring av den där ensamheten.

Och plötsligt är det skönt. Det faller på plats. Det blir mer okej alltihop när jag anar vidden av ensamheten som omger oss allihop. På ett eller annat sätt är vi alla ensamma barn ibland, trötta och ledsna och längtar efter mamma. Vilsna i ett ekande tomrum som sträcker sig mot oändligheten, vare sig vi har de våra omkring oss eller inte.

Efter jobbet är jag utmattad. Sitter länge och samlar mig innan jag ens orkar byta om, trött och redo för sängen men obeslutsam för hur jag ska ta mig hem, och om jag ska hem eller om jag inte trots allt ska runt stan en sväng och sänka en öl eller två.

Det blir istället så att jag tar tid på mig, pratar med kollegor här och där, stannar nån timme och bara slöpratar, det där som vi inte haft en chans att hinna med på hela dagen, det där relationsvårdande uppdaterandet om varandras förehavanden som kan vara så läkande efter en lång slitig dag.

Och sen åker jag hem, och går den vanliga vägen, och luften är fuktig och precis lagom varm och himlen är blå som nåt som jag inte kan sätta fingret på, en sammetig djup blånad med en eller annan stjärna, där den syns mellan natriumlampsorange molnsjok.

Och jag tänker på poesi som inte betyder nåt och på vänner och pratstunder och själens obotliga ensamhet och mamma och på att precis såhär är det.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Maurits, Moritz
:: reklam ::