vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Lethe & Mnemosyne

13 jun 2010 16:05
Tiden går så långsamt. Större delen av den låter jag väldigt medvetet, mycket avsiktligt och med stor noggrannhet bli att tänka. Det kräver en del energi, det där, det kräver att man vet var nånstans i huvudet det där bor som man inte vill se, men det går ganska bra. Men tiden går så långsamt.

Jag läser. Det är det som fungerar. Vänner fungerar också, ett tag, tills jag blir så trött av att vara någon inför någon (något mer levande än bara ett kärl att hälla ner orden i) att jag försjunker i tystnad.

Mina vanliga distraktioner sviker. Jag klarar inte av att dricka öl i någon vettig takt, har inte tillstymmelsen av önskan att bli full. På fyra bartimmar i lördags fick jag i mig två öl, och på sex timmar igår fyra. Ingen blir full med den takten. Inte heller lyckas jag bry mig om något slags bekräftelse från villiga unga män. Jaha, säger ögonen när de möts av en blick, och glider vidare.

Men jag är inte helt apatisk, verkligen inte. Jag är pigg med vännerna, som sagt, en stund, och sen försöker jag ha vett att dra mig undan. Till en bok.

Det är bara så många timmar att fylla, så många. I väntan på att mossan ska växa, konturer suddas ut.

Men det här är ett sannare jag. Hon som flyttar sig från säng till soffa till köksfåtölj till matbord, konstant med en bok i handen. Den roliga sociala personen är också jag, men hon är så trött, hon har behövt en motvikt att balansera med så länge.

Kanske kan jag orka vara nyfiken igen. På riktigt. Kanske om jag ger mig själv den här tiden, den här glömskan, låter andras ord och min egen tårvätska skölja igenom mig, att jag orkar intressera mig för folk igen.

Det är så många som jag träffar på som jag inte orkar bry mig om. Alla har sina historier och alla har något att lära mig, men jag orkar inte fråga, orkar inte lyssna, orkar inte sätta mig in i vilka de är.

Och varje gång känner jag att det är min förlust.

Och ju mer man vänjer sig vid att inte orka, desto svårare blir det att orka.

Till slut känns det som att jag inte vet hur man pratar med en människa mer.

Jag badar mig i andras ord och hoppas på att bli ren och lite pånyttfödd.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::