vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

No Mercy

11 jun 2010 23:19
Jag träffade på armarna på fejjan sent igårkväll. Vi pratade lite, när jag petade på honom sa han att han höll på att skriva ett brev, till mig, för att föklara sin tystnad, och när vi fått det ur världen satt vi och skojade och pratade lite och jag låg mest dubbelvikt i soffan, av fniss, han är så rolig ibland.

Han frågade när vi skulle se på mera True Blood, och softa, och jag sa "närsomhelst, imorrn?" och vi sa så, vi bestämde att jag skulle titta in efter jobbet.

Först då kände jag hur trött jag var. Hur spänd, hur ansträngd. Jag har gått och hållit ihop mitt exploderande hjärta med ren viljekraft, dag ut och dag in, inte vetat när det ska lätta, när jag får se honom, när jag får komma nära. Och nu, helt plötsligt, fanns det en tid att förhålla sig till. Bara en dag till att ta sig igenom och sen kunde jag släppa, kunde krypa upp i hans famn och vila och inte kämpa, om så bara en alldeles liten stund, en kort liten natt.

Jag kunde nästan inte sova för min upprymdhet, men det gjorde inget. Jobbdagen gick som en dans, jag strålade som en stjärna och gjorde både mig själv och andra glada, jag orkade vad som helst. Skojade och busade och stojade, utan ände.

Och så, efter ombyte och diverse kollegeprat; spårvagnshållplatsen. "Håll i hatten, nu kommer jag!" i ett sms för säkerhets skull, han kunde ju ha glömt.

Då ringde han upp. "Du, skulle vi kunna ses imorrn istället?" Rösten, jag dör, hans röst, men vad säger den? "Jag kan inte idag..." Åh. "Jag ska träffa min bror."

"Jamen... jamen hör av dig nån dag när du har tid, då. Så ser vi."

"Det gör jag."

Jag trodde att jag inte behövde orka så mycket längre.

Nu ska jag plötsligt orka i all oändlighet igen.

Mjuka varma hjärtat som brett ut sig för att fylla hela bröstet drar ihop sig som i panik, för att bli litet, kompakt, hårt, skydda sig mot kylan som nu breder ut sig i bröstkorgen.

Jag trodde jag skulle få en liten respit. Jag trodde att jag hade lurat ödet ytterligare en liten gång, jag finner min lycka en smula i taget och jag trodde att jag hade en här.

Jag trodde, i min enfald, på något slags nåd.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


mangopanda: (12 jun 2010 00:55)
Stackars fina hjärtat...
*kramar om*

Kit: (12 jun 2010 02:48)
Åh. Åh, nej. Anne... *kramar hårt*

astrud: (12 jun 2010 09:00)
kramar

Aurora: (12 jun 2010 13:35)
kram

misan: (12 jun 2010 15:54)
Åh, fy fan. Kram

lejonhjärta: (12 jun 2010 19:53)
kram kram kram

Monchichi: (12 jun 2010 23:13)
<3

Anne: (13 jun 2010 16:05)
Tack.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Lillemor, Moa
:: reklam ::