vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Post-party mellow

30 maj 2010 14:59
När jag ska sova så tänker jag på armarna. Föser bort all oro och alla tvivel som ansätter mig om dagarna, ignorerar saknaden i maggropen, viftar bort allt ovidkommande.

Och så tänker jag på hur det var att ligga intill honom, ansiktet inborrat i hans mjuka tröja, hans armar omkring mig, en lätt puss på hjässan. Så. Där somnar jag, kväll efter kväll efter kväll. Det där är mitt ögonblick, det som jag aldrig trodde att jag skulle få vara med om.

Jag har inte sett honom på hela månaden som nästan är slut, jag vet inte mycket om hur han har det. Det är så det fungerar. Jag vet inte hur det här ska gå, vissa dagar känner jag mig bara så skrumpnad inuti, tappar trådar och famlar. Men dagarna går som de vill.

* * *

Kalas hela dagen igår. Febril aktivitet hela morgonen, jag målade klart och flyttade bokhyllor och städade och intalade mig att det får bli som det blir för allt vad jag förmådde.

Min syster kom, hjälpte till med det ena efter det andra, tassade omkring och pratade med alla vännerna som hon aldrig träffat förr, det är så fint att få med henne i det här livet jag lever med alla människor jag har omkring mig, alla de där som jag tycker så mycket om.

Och när jag väl hispat klart och folk kom och gick blev här så fint. Jag satt en stund i vardagsrummet, tittade på vita knappt utslagna rosor i små snapsglas i solskenet i fönstret och kände sån där obegriplig lycka över att finnas till, över att ha blivit så klar med här hemma. Över att ha människor i mitt liv som kommer hem till mig och sitter runt bord och är fina.

Och det är sant. Jag är klar med mitt inredande, more or less. Jag har målat allt som jag tänkt måla, åtminstone, och jag vet hur jag vill ha det, och jag vet att jag inte direkt behöver särskilt många fler prylar. De största stoltaste projekten är klara, det är bara fix och piff kvar. Lite tavlor, nåt bord, en byrå.

Nu kan jag börja leva det där riktiga livet som jag alltid tänkt mig ska börja efter allt det där. Hah. Jaha? Vad gör man då, i det riktiga livet? Verkar som att man mest sitter i soffan och låter tiden gå, precis som i det oriktiga livet.

De vita rosorna i fönstret har slagit ut ordentligt idag, blommorna fyller upp de små glasen och jag kan inte riktigt sluta titta på dem. Hej små rosor, hej.

Men det börjar bli dags att fylla på skafferierna och ladda för arbetslivet igen, plocka ihop de tåtar som fortfarande ligger löst, laga lite matlådor, finna något slags harmoni. Det ska nog gå vägen. Jag tror att jag till och med alldeles lite ser fram emot att jobba igen. Alldeles, alldeles lite.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Mattias, Mats
:: reklam ::