Anne
Krisar för fulla muggar
22 maj 2010 19:35Jag sitter hemma och blir lite full på roliga ölsorter. En Kirin har slunkit ner, och nu jobbar jag på en Kriek. Sen, ikväll, ska jag möta LF i stan, och vi ska göra den varma natten och det ska bli fint. Jag jobbar imorrn, men sent, så det funkar säkert. Klart det gör.
Och jag har sommarn i blodet och livet nafsandes i hasorna. Jag borde take a stand och ta lite ansvar, men jag orkar inte, så jag ger mig ut i nattvärmen, ställer till med lite bus, glömmer bort allt en liten stund. Till. Hoppas på vänner och glada skratt och oväntade äventyr.
Jag har inte partajat såhär konstant sen jag försökte komma över armarna i somras. Nu försöker jag inte komma över nåt, men det är ändå så mycket som skaver.
Kanske försöker jag förresten komma över nåt. Komma över svikna förväntningar på livet, komma över bristen på lockiga barnhjässor och ett normalt kärleksliv, ett normalt *liv*. Komma över min egen kraftlöshet. Jag skakar och skakar på det här livet, tänker att förr eller senare ska nånting skaka loss, lossna, singla genom luften som så många körsbärsblomblad i en lätt bris, och så kan jag driva iväg med det till lyckans land och aldrig mer känna såhär, aldrig mer känna livet klia och klia mot huden, skära in och klämma åt och strama.
Jag drömde inatt att jag fick tre barn. Ett var dödfött, det andra hamnade i en kuvös och utom räckhåll för mig (men det var ett välskapt barn, jag visste att det skulle klara sig och oroade mig inte för det) och det tredje var litet så det fick plats i min handflata. Av någon anledning var det viktigt att resa bort just då, jag tror jag skulle till Uppsala, och först när jag rest med handflatsbarnet i en kattbur (som det delade med en av mina kollegor...) och kommit fram slog det mig att jag helt glömt bort att barnet naturligtvis var för tidigt fött och alldeles för litet för att klara sig ute i världen. Då var det för sent, barnet drog ett par flämtande andetag och dog.
Jag brukar inte drömma såhär bisarra saker, ifall nån undrar. Jag tror det är en dröm som betyder nåt. Betyder nåt i bemärkelsen säger nåt om vad mitt undermedvetna sysselsätter sig med för tillfället, då. Jag kan inte säga vad, men jag tror att jag väljer att se det som en tröst att det alls arbetar.
Jag har tänkt att det är dags nu, att skaffa lite möbler göra sig lite grundad, men sen när jag skärskådar tanken börjar jag undra. Kanske är det nu det är dags att sälja allt (utom böckerna, det kan jag inte), flytta in i ett kollektiv eller hos föräldrarna och säga upp sig? Det som slog mig i min dröm var att hoppla, nu har jag ju barn, nu kan jag inte göra vad som helst längre.
Och det som slog mig på jobbet idag var att herregud, jag har ju inga barn, inte ens husdjur, jag kan egentligen göra vad jag vill.
Vad vill jag?
Är det det mitt undermedvetna sysselsätter sig med att ta reda på?