Anne

Ingen vet om att jag ska ge mig till

20 apr 2010 11:44
Kära Gud, Universum, Riksbanken eller vem det nu är som bestämmer över sånt här;

Skicka mig en Poet.

Någon som är åtminstone lite som jag, någon vars ögon jag kan förlora mig i en liten stund utan att det börjar krypa i honom och han måste knäppa på sporten.

Någon som vill stoppa om mig med ett täcke av trasiga moln men som byter ut täcket mot sig själv när jag somnat (eller helst innan).

Åh, visst klarar jag mig bra. Jag gör inget annat än att klara mig. De senaste dagarna har jag till exempel klarat ut en massa överblivet krafs till soporna eller återvinningen eller källaren, allt efter krafsets art och natur. Jag har också klarat mig hem från andra lång till fots för första gången i år, det är klart att jag väljer att göra det den natten i april när det är rimfrost i gräset och andedräkten hänger som ett moln bakom mig.

Men det är ensamt. Närmast hjärtat är det tomt, och allt arbete som ska göras måste jag göra själv, det finns inget som ger mig skjuts på vägen.

Men jag tror att jag börjar förlika mig.