Anne
"Den andra kvinnan" tar bladet från mun
13 apr 2010 12:56När jag först såg mannen på festen i lördags var han ensam. Som jag skrev förut utgick jag från att de som var där var stadgade allihop, men jag fortsatte se honom ensam, och jag såg honom se på mig ibland, och det här var som sagt en fest med en massa folk jag inte träffat tidigare.
Efter hand började det gå upp för mig att han trots allt var där i sällskap med min danskompis, men när hon ägnade någon timme åt att dansa salsa med en annan karl tog jag för givet att det var lugnt om jag hängde med hennes en stund.
Attraktion är märkliga saker. Jag antar att folk är olika, men för mig fungerar det så att jag blir attraherad av folk till höger och vänster. När som helst, var som helst kan blicken kroka i någon, eller hjärnan hänga upp sig på något hos en viss person, och när man lär känna en sådan person där attraktion uppstår så är det varmt om kinderna och glatt i magen.
Det betyder inte att jag vill ha sex med alla dessa människor. Jag är ganska squarely hetero, men det är inte just ovanligt att jag får såna här crushes på tjejer också. Senast en viss rödhårig skönhet, till exempel. I den här glädjen av att träffa någon som bara tilltalar en på en massa nivåer kan det till exempel ingå att man vill vara nära varandra fysiskt. Ligga på en filt i solen med låren mot varann, gå i armkrok, pilla varandra i håret, röra vid varandra på olika sätt.
Det betyder inte heller att jag aldrig vill ha sex med någon som får mig att känna sådär. Jag ska inte sticka under stol med att när det är en karl blicken krokar i så finns där en dimension till, den där potentialen till intimare kontakt. Den potentialen kommer inte sluta finnas där, jag kommer gissningsvis alltid vara förtjust i att ha sex med män. Men det är inte den enda vägen för attraktionen att ta, verkligen inte den enda, och det är ingen oundviklig väg.
Och jag vet som sagt inte hur det fungerar för andra. Men att tro att man slutar upptäcka nya människor bara för att man är ihop med någon, att tro att attraktion slutar uppstå bara för att man har sitt på det torra, det tycker jag låter lite naivt.
Att kräva av sin partner att han eller hon aldrig ska uppleva attraktion inför en annan person någonsin igen, det låter både elakt och ganska omöjligt. Nya bekantskaper är trots allt kungsvägen till nya erfarenheter, och utan nya erfarenheter... hur ska hjärnan få mat utan nya erfarenheter? Att hålla varandra fångna är inte mitt recept för ett framgångsrikt förhållande. Jag har skrivit om det förr, att dem man älskar är man rädd att förlora, men det betyder inte att man kan spärra in dem och aldrig låta dem prövas.
Svaret på hur man får ett förhållande att fungera är inte just nåt jag sitter på, men jag vägrar tro att det handlar om att begränsa varandra. Jag tror att det istället handlar om att acceptera varandra, att låta varandra vara mänskliga och felbara, och att framförallt förstå att känslor kan ta lite vimsiga vägar emellanåt, men att om man har lite is i magen och låter saker blåsa över så behöver det inte vara så förskräckligt dramatiskt.
Och skulle det till sist visa sig vara just så dramatiskt som man var rädd för, så är det så det är. Jag tror inte att ett enda förhållande någonsin rasar över en enda hemmafest med ett enda klick och en enda stund framför spotify. Visst kan det vara skönt att ha någon att skylla på, någon att hata, någon att spy sin galla över, men tänk efter. Hur många främlingar möter du i ditt liv? Hur många av alla människor du mött kommer du ihåg? Hur många av dem har förändrat ditt liv?
Hur många av dem har förändrat ditt liv utan att du mött dem halvvägs?
Utan att ta till våld?
Och det som hände var att jag dansade med en tjej, som också dansade med en kille, nära, nära, och jag pratade en stund med hennes kille, och en del av det vi pratade om handlade om att avstyra vissa delar av attraktionen vi upplevde för varandra. Bland annat så talade jag bokstavligen om för honom att jag inte upplever något behov av att stjäla andra kvinnors karlar, jag får mitt ändå. Och det är så det är. Det var fint med lite närhet, precis som jag hoppas att hans flickvän tyckte att det var när hon fick dansa med någon som faktiskt kunde stegen, de verkade ha sjukt kul.
Och att hon var trött och lite opepp framåt tresnåret på natten, det är faktiskt inte konstigt. Många är trötta den tiden på dygnet, många blir lite ledsna när de är trötta. Sen är det mycket möjligt att hon just då skyllde sin opepp på mig, och det är också möjligt att jag fastnat i hennes minne som en otäck kossa, men sanningen är den att jag är en liten blipp på deras radar, bara. De träffade mig i typ åtta timmar, och inte särskilt intensivt under större delen av kvällen, och det finns ingen rimlig anledning att låta mig betyda mer än så. Jag är, sanningen att säga, inte en fullt så fantastisk upplevelse live att jag kraschar äktenskap och fasta förhållanden genom lite fyllebabbel.
Särskilt inte fyllebabbel som konsekvent undviker eller punkterar alla flirtigheter och mest inriktar sig på att orera om tysk industrirock.
Men jag förbehåller mig rätten att bli attraherad av vem som helst, och rätten att agera på det genom att försöka prata med personen i fråga och se om vi har något gemensamt. Det betyder inte att jag kommer försöka ligga med din karl. Konceptet får det att vända sig i magen över huvud taget, för jag har kommit dithän att jag inte känner nåt behov av att ligga med folk som jag inte gillar, och gillar jag någon så vill jag dem väl och i det ingår att inte paja de fina grejer de har i livet. Se även texter om Bartendern för vidare tankar kring detta.
Sen är det inte alltid helt uppenbart hur man ska navigera alla skär i praktiken. Precis som mando konstaterade står inte mina avsikter stämplade i pannan på mig, och precis som m påpekade så är det jag som får ta konsekvenserna om folk missförstår mig. Jag kan bara göra så gott jag kan, och se till att lära mig nåt på vägen. Det är möjligt att jag är körd med de här människorna nu, och det vore ju synd, men man kan inte vinna över alla på sin sida.
Det har, om inte annat, varit en nyttig lektion i att alla inte ser på livet på samma sätt som jag gör. Och det har jag i stor utsträckning alla er som kommenterat att tacka för.
Tack för alla kommentarer, hörni! Verkligen. Det är jätteintressant att få en liten inblick i hur folk ser på kroppskontakt och själskontakt och förhållanden. Att bry sig om att lägga ner möda på att tänka på och besvara en text som någon skrivit är nog den största komplimangen man kan ge, alldeles oavsett om man håller med den som skrivit eller anser sig nödgad att markera avståndstagande.
Särskilt tack till dem av er som dragit ut till mitt försvar. Jag tillerkänner ingen annan rätten att döma mina handlingar, lika lite som jag tar mig rätten att döma andra, men det betyder inte att jag inte uppskattar att få lite balans i anstormningen.
* * *
Nu ska jag städa lite, min syster kommer över och vi ska laga mat. <3