vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Lillebror, pa-pa-pam

11 apr 2010 21:35
Jag är just hemkommen från en förtegen sväng utomhus med min bror. Vi har aldrig varit särskilt nära, och det är vi inte nu heller, men jag har kanske kommit dithän med mig själv att jag har ro att närma mig honom och se hur vi kan umgås.

Det är egentligen samma med min yngsta syster, fast med henne är det lite enklare för hon är en sån som gillar att prata, åtminstone ibland. Gillar att prata om vänner och hur man har dem och om livet och sånt, sånt där som jag är expert på att fundera på.

Brorsan, han säger inte mycket alls. Han är uppenbart skärpt, men inte så pratsam. Men det verkar som att han gillar att hänga, iallafall ibland, och idag har jag promenerat och ibland sprungit medan han cyklat och hela storasysterhjärtat var stort och varmt av gemenskap.

Jag måste ju komma hit mer, så jag lär mig mina syskon.

Jag försöker lära mig att jag egentligen är ganska bra på att förstå var folk kommer ifrån. Min första reaktion, intuition om man så vill, brukar vara ganska rätt, men sen brukar jag lyckas svamla bort den genom att låta folk komma för nära, genom att tappa distansen. Genom att låta min idé om hur jag vill att saker ska vara ta överhanden.

Fest igår. En massa vänner till familjen, men inte många jag träffat tidigare. Jag kopplade på charmen, det är lustigt hur jag kan vara så öppen och så blyg samtidigt det är en blandning jag funderar på ibland men inte riktigt blivit klok på än. Men charmen, och jag försökte tona ner den där blicken som söker efter tjusiga karlar, för det var trots allt idel stadgade par här, och bara vara sådär generalcharmig som jag kan vara.

Charmade in mig hos några brudar och äldre män genast, fick bära en hideös sminkning ett tag för att visa vilken good sport jag är, mötte ett par blickar som trots alla goda föresatser bara krokade, krokade. Sådär så båda hajar till lite när blickarna möts, kanske precis för att man inte får. Men jag försökte skaka av mig, och det gick över förväntan, större delen av kvällen gick det över förväntan.

Efter middagen dukades bord undan och golvet blev fritt för dans till valfritt spotify-innehåll, och jag dansade konstant i många många timmar. Jag fick en ny vän på dansgolvet också, vi dansade tillsammans och spelade på varandra och var tvungna att avbryta emellanåt för att fnissa oss fördärvade över hur kul det är med någon att faktiskt dansa med och inte bara bredvid.

Det var hennes man som hade krokar i blicken.

Han dök upp sen, och vi dansade lite, och jag dansade med vem som helst och det var inte alls som det kunde ha varit, jag är inte den som limmar på folk till att börja med och verkligen inte om de är utrustade med damsällskap.

Men när dansen var slut och nästan alla gått fastnade vi framför spotify och i prat om allt möjligt, vi satt på det tomma vardagsrumsgolvet och pratade och han hade sin hand på mitt ryggslut och satt nära. Och jag tittade på honom och frågade om det inte var en ring jag observerat på hans vänsterhand tidigare, och vad sjutton gjorde högerhanden där? Han blev lite sårad och flyttade på sig, men jag slätade över och vi fortsatte prata.

Och sen nånstans så kom handen tillbaka, och vi lyssnade på Einstürzende Neubauten och satt nära och jag var trött och vinad och ölad och jag orkade inte protestera mer. Närhet, liksom. Kommer det som en överraskning att jag uppskattar det?

Och det är ju så oskyldigt som såna här saker blir. Verkligen. Och det är ju inget konstigt. Men jag känner mig så failed, och hans fästmö kom och såg ledsen och trött ut och ville hem, och när de gick sa hon inget alls till mig fast vi lovat varann att vi skulle ut och dansa nästa gång jag är i stan.

Och istället för två nya vänner så har jag två personer som nog gillar mig, men som av olika skäl inte riktigt vågar ha med mig att göra. Jag menar, vi känner ju inte varandra, så det är enklare att bara låta bli att ses än att reda ut saker.

Failed first impression.

Fast det reder nog ut sig, det är bara jag som råkat ut för en släng av pessimism.

Och annars var det ju en så sjukt rolig kväll, med trevliga människor, och jag hade flera finfina samtal med andra också inte bara min klockantre-själsfrände från vardagsrumsgolvet. Och jag fick komplimanger där jag skred fram i min paljettbeströdda version av pansarkryssaren potemkin, till och med far min tyckte att jag var fin och det mina vänner hör inte till vanligheterna att han ger uttryck för.

Och så den där hjälplöst beundrande blicken som Diva i sitt esse momentant kan framkalla hos folk, den får mig att rodna och vilja gömma mig men den värmer så gott så gott i hjärtat.

Life of the party.

Och tänk att det mest handlar om att inte vara rädd för att vara the biggest dork in the house.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Fru: (11 apr 2010 23:53)
Ursäkta men FY FAN! Jag blir arg när jag läser sånt här!!!
Om det var min man du satt och gosade med efter att ha dansat, pratat o skrattat med mig så hade jag utan tvekan gett dig en örfil!

Anne: (12 apr 2010 05:13)
Du hade ju absolut kunnat försöka...

nära: (12 apr 2010 08:31)
men bläh vad tråkigt avslut på en fin kväll. jag känner igen mig otroligt väl i det där och i svårigheten att säga NÄE! när intimiteten blir överväldigande och varm och när man egentligen inte vet vad man säger nej till (en arm runt midjan och gemensamt fniss framför spotify är ju inte direkt hardcore fast förstås illa nog för den sånt gör ont i). inga örfilar från mitt håll i alla fall, kram anne. <3

mando: (12 apr 2010 08:53)
Hej Anne! Jag och min man läste och diskuterade detta vid frukostbordet imorse, och var överens om att vi hade sett det som otrohet, om någon av oss hade gjort som killen du träffade. Och jag tycker att du gjorde ett stort misstag här: du ställde upp som "andra kvinnan". Det var givetvis han som var otrogen och du har inte ansvar för deras relation, men otrohet kräver liksom alltid en tredje part, och som medmänniska har man ett ansvar där, att inte ställa upp på det. Det som du såg som lite oskyldigt gos kanske var början på en tragedi för dem. Jag hade inte heller örfilat dig, men jag kan förstå känslan hos "fru" också... Han stod naturligtvis för det största sveket mot tjejen, men som nyvunnen vän svek du henne också. Regel nummer ett typ: försök inte sno vänners partners.

m: (12 apr 2010 13:30)
Alltså, jag gillar dig Anne, och du skriver fantastiskt. Men japp, du gjorde ett misstag och jag tror det skulle vara rätt fruktlöst att försöka reda ut det även om ni kände varandra. Du gjorde ett misstag och nu skördar du konsekvenserna. Så blire ibland. Upp igen, vet att du är bra och att du lär dig av din resa, borsta av knäna, håll huvudet högt och bestäm dig för hur du tacklar en liknande situation nästa gång du får tillfället. Kram!

nära: (12 apr 2010 13:51)
ja var och en väljer ju sin egen definition av otrohet (och förhoppningsvis är man överens i förhållandet) men att döma ut en hand vid ett ryggslut på en ny vän tycker jag känns rätt hårt. men jag är å andra sidan gärna kelig med mina vänner (män som kvinnor).

kummin: (12 apr 2010 15:14)
Jag tycker att det är lite underligt att anklaga någon som har haft en hand på ryggen för att försöka sno någon annans partner.

När det hände första gången markerade Anne att han borde tänka på vad han gjorde, den andra gången handen dök upp på ryggen anser jag att det måste tolkas som att han är en av de där människorna som är väldigt kramig/kelig/whatever med folk. Det finns många människor som rör vid andra (händer på ryggar, ryggslut, armar, knän) utan att mena något med det.

Det var han som agerade, Anne markerade och var sedan passiv i det eventuella närmandet. Som jag läser det.

Om det finns något problem är det alltså upp till paret att hantera och diskutera det.

m: (12 apr 2010 16:41)
Att försöka sno någons partner är en sak, att inte vara lojal mot en nyfunnen vän (/medmänniska) och avstyra allt som kan tänkas misstolkas är en annan. Det finns ingen domstol här eller några lagar eller regler, däremot finns det ju ageranden och sedan följer konsekvenserna därav. Upp till paret, javisst, men nu är ju även A drabbad på det viset att hon fått signaler om att hon gjort någon ledsen. Det är ju upp till var och en att leva som man vill, men i slutändan blir det ju alltid en fråga om vad man är villig att offra eller hur man prioriterar.

m: (12 apr 2010 16:45)
(Och i de beslutsprocesser man ställs inför i livet kan det ju vara nyttigt att ha respons som man fått vid tidigare handlingar i ryggen. Därmed inte sagt att man måste rätta sig i ledet och göra det som verkar mint provocerande, självklart.)

Tintomara(?): (12 apr 2010 17:07)
Det som sårade hans partner var välkanske inte precis den där handen i ryggslutet, utan det faktum att han valde bort henne oc bara såg dig. Sådant svider. Det är ju trist med folk som bara sitter och glor in i ögonen på sin partner på fester, men det kan ju finnas någon gyllene medelväg?
Alltför tät och underbar kommunikation med någon som redan har en partner bör nog undvikas om man vill vara juste. Tycker jag.

nära: (12 apr 2010 17:15)
tinto: gäller detta med att undvika kommunikation såväl man/man som kvinna/kvinna och man/kvinna?

Monchichi: (12 apr 2010 17:44)
Grundproblemet är väl ändå att han tittar åt andra och vilken del Anne än må ha så anser jag att han bör ha örfilen.

Monchichi: (12 apr 2010 17:44)
förlåt anne att jag pratar om dig i tredjeperson

lingula: (12 apr 2010 18:17)
men vadå ska du vara hans samvete? dumheter. inget fel gjort av dig enligt mig, enjoy.

Tintomara(?): (12 apr 2010 18:49)
Nära: Inte ALL kommunikation, prata och vara trevlig måste man ju få! Men det där när det blir en väldigt exklusiv och ingånde kontakt så att andra känner sig uteslutna - det sker bäst mellan två singlar. Könet är oväsentligt tycker jag, är själv hetero men antar att det känns likadant oavsett kön.


mando: (12 apr 2010 20:16)
nära: Jag tyckte inte det lät, på Annes beskrivning, som att det var ett dugg oproblematiskt för tjejen att hennes kille satt och höll om Anne - hon såg ledsen ut och ville inte prata med Anne mer. Så jag förstår inte vad DITT kompiskelande har med det att göra?

nära: (12 apr 2010 20:58)
mando: precis som du ville berätta att du och din man kommit överens om en syn på en sån här situation, ville jag berätta om min syn. och som person är jag kompiskelig och tycker det är okej att min partner är det. jag ser det alltså, bland annat på dessa grunder, inte som otrohet, det som den här mannen gjorde. och att antyda att anne är "den andra kvinnan" som försöker sno andras män tycker jag är taskigt.

tinto: där håller jag inte alls med dig. surprise.

mando: (12 apr 2010 21:47)
nära: Jag menar att jag tycker det är ganska tydligt att din syn på kompiskel inte går ihop med tjejens reaktion.
Och när jag skrev "regel nummer ett: försök inte sno vänners partners", så menade jag även handlingar som partnern i fråga kan tolka som det. Vad som var Annes uppsåt lär ju inte ha stått skrivet i pannan på henne, eller hur?!

mando: (12 apr 2010 21:58)
Om man inte vill att någon ska kunna tolka det som att man vill åt hans/hennes partner, bör man låta bli att t.ex sitta och gosa med denne. Sånt som de flesta i vår kultur räknar in i "saker man gör med någon som man är attraherad av".
Kort sagt.

m: (12 apr 2010 22:14)
lingula: näe, hon ska vara sitt eget samvete. Hon gjorde tjejen ledsen genom att inte avstyra skeendet. Det faktum att killen - som det verkar - gjorde ett värre misstag kan ju på intet vis lyfta allt ansvar från A:s axlar, tyvärr. (Själv skulle jag tvärtom bli rätt avtänd av hans beteende.)

eMissen: (13 apr 2010 00:41)
men var läser ni i texten att anne skulle vara nöjd med vad som hände? hon har uppenbarligen inte stark ångest för sitt fruktansvärda tilltag, men kom igen, på fyllan och villan och EN HAND... shit happens.

eMissen: (13 apr 2010 00:46)
m: så anne ska skämmas för att hon inte blev avtänd som du? eller hur menar du? och tjejer som inte sätter tydliga gränsen får skylla sig själva? eller hur menar du? detta ok av ansvar som kvinnor ska bära i samhället alltså, jag får dåndimpen.

Monchichi: (13 apr 2010 01:51)
Jag är nyfiken på hur parets diskussion såg ut efter festen. Sa han till sin flickvän: "Anne, sa faktiskt att hon ansåg att det inte var okej men när jag sedan hade handen där igen sa hon inget". Om han sa det så medgav han ju det hans handling visade; att hans relation inte är tillräckligt viktig eftersom han fortsatte. Han påskiner inför Anne att det är coolt eftersom han är fullt medveten om att hans flickvän är på samma fest som honom. Alternativt så säger han att det är coolt från flickvännens sida för vi kan inte veta hur de definierar sin relation eller otrohet oavsett hur vi själva definierar samma begrepp. Sedan funderar jag också på vad han gör på fester när flickvännen inte är med.

Tintomara(?): (13 apr 2010 06:33)
Nära: Hur spelar könet in? Menar inte detta ironiskt eller så, vill gärna veta hur du tänker.

nära: (13 apr 2010 06:57)
tinto: jag menade inte att könet spelar in. det jag inte håller med om är att det bara är singlar som bör hamna i den där djupsnacksbubblan.

mando: (13 apr 2010 07:37)
nära: jag tycker inte heller att "djupsnacksbubblan" ska vara förbehållen singlar - men att man inte bör blanda in flörtiga krokblickar och fysisk mysnärhet om man är i ett förhållande. Det går så bra utan det.

eMissen: huruvida Anne är nöjd eller inte har jag inte sagt nåt om, iallafall. Jag tycker bara att hon bagatelliserar händelsen genom att kalla den oskyldig. Det är lätt att tycka att det är oskyldigt och okomplicerat när man är singeln, är man en av parterna i förhållandet så blir det andra perspektiv och andra känslor. Och det är det jag menar att man måste ha respekt för.

Åsa: (13 apr 2010 08:22)
Mannen är förmodligen vuxen nog att fatta sina egna beslut. Du gjorde en ifrågasättande markering, det borde ha varit nog, han valde att fortsätta. Jag blir så trött på att singeltjejer ska hålla ordning på andras män. Män har hjärna, dom kan själv välja hur dom beter sig tillsammans med andra kvinnor. Han får själv ta ansvar för sitt eget beteende.
Tycker om dig! Kram!


mando: (13 apr 2010 08:22)
Monchichi: Du har helt rätt i att vi inte vet hur parets egen definition av otrohet osv ser ut, förstås. Det kan man aldrig veta, och det är därför jag förespråkar "försiktighetsprincipen". För skulle alla tjejens kompisar utgå ifrån att hon tycker att det är lugnt att mysa med hennes kille bara för att han påstår det (genom ord eller handlingar), så skulle det kunna bli väldigt fel... Sen att killen verkar vara en knöl är en annan sak. ;-)

lingula: (13 apr 2010 08:25)
Håller helt med Åsa!

m: (13 apr 2010 09:07)
eMissen: ALLA har ansvar, män som kvinoor, jag pallar INTE att bli anklagad för könsdiskriminering när jag inte gett uttryck för det på minsta vis. Typsikt också att DU läser in tjejansvar i min sista mening, när man lika gärna kan läsa in kjillansvaret där, om man inte anstränger sig lika mycket för att hitta fel.

m: (13 apr 2010 09:12)
Och än en gång, i min värld ska självklart inte A ta något som helst ansvar för mannens agerande, BARA FÖR SITT EGET. Två fel blir inte ett rätt, faktiskt. Min åsikt är att man bör iaktta föriktighet när man har så luddiga fakta, att man har det ansvaret för sina medmänniskor. Andra delar inte den åsikten, det är fine med mig. Dock kan det vara schysst att ha lite koll på hur olika en sån här situation kan uppfattas - så väljer man själv sen att ta ställning i frågan utifrån det.

steinway: (13 apr 2010 09:42)
Det som jag tycker är svårast i ett sådant här dilemma, inte för att ja varit i ett, men som jag tänker kring det, är; var går gränsen för någon annans handlingar? Ska jag behöva säga nej fler gånger än en? Är det inte samvetet hos den andra personen som borde kicka in och säga att en sådan handling i ett förhållande förmodligen är big nono utan att jag själv ska behöva säga det? Och hur det än är, när ska man skämmas för något man inte gjort, fast ändå gjort genom att inte säga ifrån på skarpen, smälla till och gå därifrån? Som singel har man väl egentligen bara sitt eget liv att plikta, det är väl det som är så najs med att vara singel? Samtidigt som motsatsen är najs den också, men då borde man kanske fundera en extra gång, vilket den här killen inte verka ha gjort. Samvetet är så komplicerat. Det borde komma med en manual.

m: (13 apr 2010 09:53)
Jag är jättesingel. Det kanske beror på att jag har de här värderingarna och vid varje liknande tillfälle har iakttagit försiktighetsprincipen. Jag tycker att det är värt det och att jag har gjort rätt, även när det kännts FÖRSKRÄCKLIGT frestande.

Monchichi: (13 apr 2010 11:35)
mando> jag tror att vi ser det hela från två olika håll eftersom jag anser att killen som knöl inte är en annan sak utan ”första saken”. Anne sa ju ifrån först. Jag citerar: "Och jag tittade på honom och frågade om det inte var en ring jag observerat på hans vänsterhand tidigare, och vad sjutton gjorde högerhanden där?". En markering som han kör över. Där har vi ju grundproblemet, han ser till andra och handlar utifrån det han mår bäst av och här har det redan blivit fel och redan gått snett oavsett vem som utgår från vad.

Emmisen: (13 apr 2010 13:35)
m: oj vad är det med MIG som gör det så typiskt? jag reagerade allra mest på din sista mening vilket kanske gjorde att jag missade det egentliga budskapet i den kommentaren. frågan är väl vad man tycker att anne skulle ha tagit för ansvar, jag sällar mig till skaran som tycker att anne tog precis tillräckligt med ansvar och ser inte hur hon ska ha bagatelliserat händelsen såhär i efterhand. och jag tolkade ditt "Själv skulle jag tvärtom bli rätt avtänd av hans beteende" som dömande, men så kanske det inte alls var menat? Jag ber om ursäkt isåfall. Men hur killansvar kommer in i den meningen kan jag inte se? Kanske typiskt mig. Men sen skriver du ju att du visst varit frestad så jag ska väl ta den där parentesen med en nypa salt då. Jag har också varit jättesingel, både med och utan försiktighetsprincip. Anne sökte ju inte efter att bryta singelskapet och sno tjejens kille, de hade bara ett trevligt samtal med en halvolämplig hand. anne tog mer ansvar för att situationen skulle vara schyst än vad han gjorde, så jag förstår verkligen inte varför hon ska klandras för att inte ha tagit ansvar. tjejen har också ett ansvar gentemot sig själv att inte vara ihop med en knöl, och utgår man från att hon kan fixa det kan man ju räkna med att det här var en engångsföreteelse som kan hända den bästa. är man däremot ihop med en knöl kan man inte skylla problemen på de som man möter ute i samhället som knölen isåfall har svårt att hantera på rätt sätt. förutsatt att mannen inte heter tiger woods, då är vi ju på en helt annan fråga... alltså för mig handlar inte den här diskussionen om otrohet alls, det är kanske där det blir fel från första början. och det var inget svek mot nån vän heller, de hann ju aldrig bli vänner. så då kan jag bara se kritiken som "anne svek tjejerna som har valt att dejta knölar" och det håller inte jag med om, definitivt inte ansvarsfördelningen.

m: (13 apr 2010 13:43)
Nä, inte typiskt med dig Emmis,typiskt med "motståndarsidor". Men japp, jag har varit frestad men jag har kunnat "tända av mig" genom att fundera över killens värderingar ö h t när han envisas med närmanden trots sin upptagenhet. (Obs: jag är hetrotjej och detta är mina erfarenheter, i övrigt menar jag inte att könet har någon betydelse.) Jag tycker att man av sista meningen kan utläsa att jag tycker att mannen betett sig illa... men om det inte framgår var det jag som skrev otydligt. Och om du läser alla kommentarer som jag spammat fältet med ser du att jag inte tror att A var ute efter att sno någons pojkvän heller.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Ingeborg, Borghild
:: reklam ::