vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Idogt jobb

6 apr 2010 00:59
Jag är mjuk och lycklig i hela kroppen. Det har varit en hård dag, jag har mått som en riktig räv, en olycklig kombination av stressad ovårdad mage och obekymrat öldrickande har golvat mig ganska effektivt för hela dagen.

Men nu mår jag bra, mangopanda har varit här på sin efterkörvisit, jag har ätit tonfiskröra och rågbröd, dagens första måltid om vi inte räknar med knäckebrödet som var på snabbvisit i morse. Druckit blåbärste och pratat lite strunt.

Jag mår bra.

Jag är klar med de konstiga jobbtiderna, nu är det snart lite ledigt och sen ska jag bara jobba mina vanliga tider ett tag. Sista dagen igår, av konstigheten. Jag hade tänkt åka hem och bara softa men sen började det krypa i mig framåt eftermiddagen, en längtan efter andra människor och sällskap och nån öl. Så jag messade LF och vi möttes upp. Massor av folk på stamstället, men vi klämde in oss i baren och hade det bra.

Jag funderade lite på att försöka skrämma fram nåt hångel, då på dagen när jag kom på att jag ville gå ut. Funderade på att vara mitt charmiga jag och gå fram till folk som såg trevliga ut och se vad jag lyckades åstadkomma. Sen var jag för trött för att få ihop så mycket moxie på kvällen, och det kändes inte så nödvändigt heller. Det var nice att bara hänga, prata med LF, heja på och skoja med baren och stammisarna.

Sen började vi prata med en karl som satt bredvid oss och löste korsord, han var trevlig och liksom sådär skön att prata med, inte på väg nånstans utan fullt nöjd med att bara snacka och se vart samtalet bär, liksom.

Sen var han förstås på väg hem, jackor på och allt, men så stannade han en stund till för jag blev så bestört över att han skulle gå. En timme, två? Ett par öl, en kaffe med sambuca. Men sen, sen skulle han iallafall iväg. En kram och en kyss och sen ett par till, så mjuka fina läpparna och såna goda kyssar! Oj. Ojoj. Sen gick han hem.

När han gått råkade vi i samspråk med några grabbar som stod på andra sidan om oss, och det ledde på nåt obegripligt sätt ganska snabbt till att den ena av dem gav mig en ordentlig omgång hårgos och nackgos och... ja, lite mer kyssar. Och sånt.

Han ville följa med mig hem, men jag var inte alls intresserad av nåt sånt. Jag har ju faktiskt slutat. Ingen kommer här fram. Men han tog i mig på ett fint sätt, och jag är glad för det. Glad för att ha fått lite fin kroppskontakt.

Kroppen blir så ensam ibland. Det räcker inte med kompiskramar och tjejnärhet jämt.

Det blir liksom ännu roligare av att Barräkan höll på att tappa hakan, haha. Han kunde ju inte tro sina ögon, han har verkligen aldrig sett mig ens hålla handen med nån och nu två hångel på en halvtimme. Fast han fattade inte alls det här med att inte hänga med hem när man har chansen.

Ja.

Det är fint nu. Jag däckade hos LF sen, och har hängt där stora delar av dagen och försökt få min mage att lugna ner sig. LF fick springa omkring och ta hand om mig och jag var ynklig och krävande och mellan varven låg vi i sängen tillsammans och tittade i taket och pratade om allt möjligt som vanligt.

När jag tänker på livet ibland blir jag alldeles pirrig i bröstet. Att det finns så många hjärtälskeliga människor i mitt liv. Så mycket kärlek till bara mig. Vänner att prata strunt och viktigheter med, vänner att dricka te och äta frukost och lapa sol med, vänner som tänker på mig ibland fast jag inte är där.

Ibland blir det så mycket fint att det känns som att jag inte orkar bära det. Som att bröstet fylls som en ballong och hotar spricka. Nu när jag försöker tagga ner och bara finnas istället för att ränna runt jämt (och ja, de senaste dagarnas aktiviteter övertygar kanske inte helt på den fronten) så ser jag sånt ännu mer, det känns ibland som att jag behöver supa mig bort eller begrava mig i jobb inte för att fly allt som är kass, utan för att fly allt som är så överväldigande fint att jag inte orkar bära det i mitt skruttiga hjärta.

Och jag har tänkt på det här med att släppa in folk och att lita på dem, och jag ska se om jag kan skriva nåt om det en annan dag, men nu ska jag nog sova lite till. Har sovit en massa timmar sen jag kom hem från LF, men det ska bli skönt att gå och lägga sig igen, ordentligt. Mmm, sängen.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


lejonhjärta: (6 apr 2010 10:20)
du verkar leva ett så fint & klokt liv, det hänger nog ihop; klokheten & finheten <3

Anne: (8 apr 2010 00:51)
lejonhjärta: Oj, tack! <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Pontus, Marina
:: reklam ::