vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

En del faller alltid, alltid ner i hål

29 mar 2010 12:54
Jag känner mig fast. Som i en rävsax. Hur jag än vrider mig finns där rostiga järntänder som sjunker djupare in i mitt kött.

Det är jobb, jag har jobbat för mycket den senaste tiden helt enkelt. Jag visste redan förra våren, när jag gick ner till 32 timmar i veckan, att jag inte mår bra eller beter mig särskilt sympatiskt om jag jobbar mer än så. Helst skulle jag egentligen jobba mindre, men det har jag väl inte råd med.

Nu har jag konstaterat det igen, genom en ny grundlig undersökning. Helgen som gick var min femte raka jobbhelg, och jag jobbar nästa också innan det vankas lite sammanhängande ledighet. Jag är sur och föraktfull och går med pannan i djupa veck mest hela tiden, smäller i dörrar och stampar med fötterna och suckar åt allting. Jag skäms över mig själv.

Det kryper över också, in på resten av livet, knaprar i sig all fritid, jag träffar vänner och orkar inte befatta mig, jag får sms jag inte orkar svara på, jag blir trött och egocentrisk eller bara så ynklig att inte ens jag står ut med mig, och det vettigaste jag kan komma på att göra är att sätta mig i baren och dricka så mycket öl att jag inte minns riktigt hur jag kom innanför dörren hemma sen.

När jag jobbar för mycket orkar jag inte hålla ryggen rak, helt enkelt, och det går snabbt när jag låter livet glida mig ur händerna, när jag inte orkar bry mig. Och sen mår jag som jag mår, och nu är jag förkyld igen.

Det är Ord. Jag skriver och skriver och jag söker något, jag vet inte, ett uttryck eller en röst eller en känsla, men jag vet inte om jag har tappat bort mig, men mest handlar det nog om att jag inte vet vad jag söker.

Det känns som att jag skulle behöva tänka på varför jag skriver och för vem och hur, men jag vet inte hur jag ska tänka på det. Ett tag funderade jag på att inte skriva alls på ett tag, se vad distans kan göra med tankarna, men det känns inte rätt. Jag hatar avhållsamhet, jag hatar distans, jag hatar att hålla avstånd, att vänta och se och låta saker komma till mig. Jag är kass på det.

Och när vi ändå är inne på distans så är det det också. Den fruktansvärt frustrerande känslan av att sakna någon så det känns som att tyngden i bröstet aldrig ska lätta, och att samtidigt inte veta vare sig om man lyckas förmedla den här saknaden på något vettigt sätt eller om den betyder något över huvud taget. Den där övertygelsen i bakhuvudet om att jag så självklart är helt betydelselös, som får mig att bete mig på väldigt besynnerliga sätt.

Åh, det är en rävsax. Jag sprattlar och rostiga tänder gräver sig in i mitt kött, och jag vill bara skrika och rymma nånstans långtbort.

Men jag vet att jag inte alltid mår såhär. Jag vet att bara för några veckor sedan var jag djupt tillfreds och med en massa insikter som fick världen att kännas större. Det här är trötthet, i kombination med lite hormonelände möjligtvis, jag har kört slut på mig själv igen, och det fina är att jag vet hur det ska bli bra igen. Det kommer att bli bra igen.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


mangopanda: (29 mar 2010 15:14)
Det kommer att bli bra, för att du är bra. <3

Anne: (29 mar 2010 23:57)
Tack, du. Och för den fina kvällsstunden med! Hinka i sig te behöver man göra. Oftare, kanske till och med. <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Lukas
:: reklam ::