vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Gjord för dessa dar

25 mar 2010 15:01
Jag kliver ut genom dörren, sen till tvättiden som vanligt, huvudet snurrar av trötthet och sånt där som alltid snurrar, lite missnöje, lite, liksom... skav, nåt gruskorn som gnölar till det i nåt av själens kugghjul. Jag vet inte så noga.

Jag kliver ut genom dörren med tvätten i bökiga kassar med tankarna på annat håll. Och blir väckt av att solen slickar mig på armen med sin varma tunga, där jag trodde att jag skulle träffas av en sval bris.

Det är en sån dag idag. Trött och seg, massiva jobbmurar omkring mig, tvådagarsledigt som blivit onödigt uppbokat även om det bara är bra saker, nödvändiga saker. Det är en skavig dag, fast med glada kanter. Solslick, frukost på sängen, promenad genom stan med en enlitersflaska god juice i ena näven.

Den där klarare tonen som jag försökte skruva fram i min själ för ett tag sen, jag tror att jag hör den nu. Jag marscherar till takten av min alldeles egna trumma, dansar efter egen pipa. Jag tycker om det, och jag tycker om att det känns som att jag är alldeles i början av att höra den här melodin, som att det finns ett oändligt äventyr av allt möjligt att upptäcka.

Det var onsdagshäng igår. Ett tappert gäng på stamstället, det tog tid innan vi ens fick ett bord men det var fint. En vända till baren, jag stod kvar och lät min Guinness stå till sig lite, och tittade bort mot vårt bord. Bara tittade på vännerna och hur de pratade med varandra och deras rörelsemönster och skratt och hur fina de alla är, och jag blev sådär varm på insidan. Och sen var det någon som såg sig om efter mig, och såg mig i baren, och de började prata om mig och vända sig om och fråga vad jag sysslade med, och jag stod bara där och log, och log, och log, som ett leende fån, och de trodde att det var Guinnessen jag log åt, min första för kvällen, men det var kärleken i mitt bröst och vid mitt bord.

Sådär så man vet inte om man ler eller nästan gråter. Sappy. Fast på ett ganska fint sätt.

Och jag har förstått att jag inte vill ligga, sådär i största allmänhet med vem som helst, och nu när jag vet det ser jag att jag skulle få om jag ville. Lustigt hur det där är, man ser inte det man tror att man letar efter förrän man inte vill ha det längre.

Varje gång jag höjer blicken är det nån som möter den, och mot kvällen dyker det upp nån som inte bara möter blicken utan försöker äta upp mig med sin egen. Hahh. Men det är skönt att veta att det skulle finnas frivilliga. Som ett rent friskhetskvitto, eller nåt. Inte alltför anskrämlig för ett fylleligg, typ. Man kan behöva påminnelser om sånt ibland.

Däremot gillar jag att kramas, och det får jag. Sura bartendern pratar som han har förstånd till, som vanligt, men efter lite rumptrams ger han mig en stor varm fin kram, och innan det är dags att gå tar han upp mig i famnen en stund, jag sitter i hans knä och det är varmt och trevligt. Det här är alltså, jag har förstått att folk har svårt att hålla isär bartendrarna, *inte* den bartender jag gått och trånat efter. Det här är Sura bartendern, som ofta och gärna talar om för mig att han inte vill ha mig längre för han har bytt upp sig till LF (och som dessutom skämtar, om det behöver tilläggas? Eftersom han har sitt på det torra, mer eller mindre?), och som det verkligen bara är en kompisgrej med. Han har en häpnadsväckande förmåga att röra vid en lite varsomhelst utan ett spår av erotik. Undrar förresten om han skulle ta det som en komplimang om jag berättade det för honom, haha.

Jag kan leva såhär. Det funkar.

Och jag läser Juice Leskinens självbiografi, den är på finska och det var länge sen jag läste en finsk bok och det går lite långsamt, men ändå är den nästan slut och jag har gapskrattat med den framför näsan överallt, på bussen, i lunchrummet, på toaletten. Åh, jag vill aldrig att den tar slut.

Och den får också världen att kännas större, hans sätt att tycka att idéer är till för att förverkligas men man behöver inte vara så förskräckligt anal med resultatet, när nåt är gjort så är det gjort liksom, nya idéer väntar.

Och det är så intressant, att fundera på hur de här sakerna han berättar om sig själv egentligen hänger ihop. Pojken som var spinkig och egensinnig och med gott läshuvud, mannen som har långa förhållanden och samtidigt får ihop det än på ena hållet än på andra, han som är gift med en kvinna han sent slutar älska trots att de behandlar varandra som skit nästan hela vägen. Han som skriver fantastiska låtar om allt möjligt, vränger ord och skapar världar och åskådliggör denna världen på ett oefterhärmligt sätt, och som i perioder super på ett sätt jag inte ens skulle kunna försöka mig på, trots att jag inte just är en torrlagd typ.

Att försöka förstå hur han hänger ihop, hur allt det här kan vara samma person, det öppnar fönster. Det, och hans sätt att tänka och skriva, sätt att se världen. Öppnar fönster och släpper in luft och ljus och solens tunga, och idéer och livet. Ja.

Nu har jag gäster och ska styra upp våfflor!

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::