Anne
Tomatlinsgrytsoppa & livsgrejer
4 mar 2010 22:47Jag är så sömnig att linserna nästan torkar fast, matt i benen och trött i kroppen. På spisen står en rustik tomatsoppa, på diskbänken ett halvdrucket litet glas med rödvin i, bredvid mig i soffan ligger min vinröda nästan färdiga benvärmare.
Jag avskyr mitt jobb, och jag jobbar massor just nu, men på nåt sätt mår jag ändå bra. Inte just när jag är på jobbet; jag är sur och dan, trots att mitt jobb går ut på att svälja förtreten så klarar jag det inte utan låter folk som kommer fram och är obetänksamma veta precis vilket korkat intryck de gör. Jag vet inte om jag trivs med den nya överlägsna personen som dyker upp i mig, men jag tror att jag behöver henne. Jag tror att hon är andra sidan av myntet, en bieffekt av att lära sig sitt värde.
Inte att man måste se ner på andra för att tycka att man är värd nåt, men ibland tror jag att det enda sättet att aldrig någonsin för en sekund se ner på någon är att tycka att man själv är lägre än allt och alla. Eller så är det bara en backlash, jag kanske kommer över det när jag lär mig det här med att jag är värd nåt tillsammans med alla andra.
Men ja. Men trots det här med att vantrivas på jobbet så känns det bra att leva.
Det känns som att jag provar något nytt, provar ensamheten och provar att leva i det dödstråkiga istället för att döva det med närmsta söta pojk, närmsta öl, närmsta distraktion. Det känns som att jag kommer att hitta ett svar, bara jag tillåter mig själv att finnas i det här frågandet ett tag. Om jag stirrar tristessen i vitögat kommer jag förr eller senare besegra den, hitta en väg ut ur den. Jag tror det. Det här är inte vad jag var ämnad för.
Den rustika tomatsoppan blir rustik mest för att jag inte har någon mixer. Det hade varit snyggt att göra den slät, men det får gå såhär med. Den börjar med hackad lök, fräst, och tärnad rotselleri, också lite fräst, och pressad vitlök & grovmalen svartpeppar, dito. Fortsätter med skållade hackade tomater (billigt för att vara den här tiden på året, 19.95:-, och jag har längtat efter att göra tomatsoppa från scratch så länge att det inte ens gör så mycket att det är hårda relativt smaklösa vintertomater) och salt. Sen får alltihop koka ihop så länge jag orkar vänta, och när jag tröttnat slänger jag i röda linser en masse, turkisk yoghurt, rött vin, lite timjan, och grovhackade valnötter på slutet när linserna känns lagom mjuka.
Och hey presto, det ringde i telefonen och nån timme senare är soppan faktiskt klar, fast den mer påminner om en gryta, och satan i gatan, ursäkta att jag säger det själv, vad god den blev.
Och jag har pimplat rödvin och pratat i telefon och är ännu tröttare än nyss, mycket mycket tröttare, och det är dags att sova.
Men jag skulle egentligen bara notera vilken fin dag det har varit idag. Trots jobbtristess, trots att jag jobbar varje varje dag, tisdag till söndag, tisdag-onsdag, fredag-lördag, så har det varit fint. Jag har varit så osocial på senaste, det är en del av det där med att lära sig att finnas till alldeles för sig själv, men idag är det som att universum slängt flera av de finaste människorna i min väg, flera av de kärleksfullaste vännerna som kramat mig och pratat med mig och skickat kort från Japan (!!!) eller avtalat frukostmöten (<3), bara för att jag ska veta att det trots allt är rätt väg, det här. Det är när jag finns för mig som jag kan ta till mig att jag finns även för andra.
Och det här också; att när jag varit osocial, som nu, när jag satsar på hemmakvällar och städad lägenhet, så längtar jag till gångerna då jag träffar vänner. Jag är glad och förhållandevis utvilad och jag ser fram emot att ses, istället för att träffas för att bara fly ensamheten.
