vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Vända blad

8 feb 2010 14:43
Igår var inte den vackraste av dagar för mig. Jag vet inte ens vad som gick så fel, varför jag mådde som jag mådde. Kanske var det bara utmattning, tolv timmars arbetsdag och sent nattsudd på det och sen ett himla kuckilurande innan jag lyckades gå och lägga mig framåt söndag morgon. Sov bort halva dagen, vaknade med riktigt ruttna förkylningskänslor, orkade inte göra frukost eller någonting alls samtidigt som jag var så rastlös att det kändes som att jag skulle krypa ur skinnet vilken sekund som helst.

Till slut fick jag iallafall nog och åt, sprayade näsan, tog en dusch, piffade till mig, hällde i mig kaffe och begav mig till andra lång för att möta LF.

Vi var lite molokna båda två I guess, pratade lite med Sura bartendern & han som inte har nåt tillfredsställande smeknamn och satt och stickade och småpratade och... ja.

Och jag var som sagt inte på topp. Rastlösheten som drivit mig ut till andra till att börja med, trots att jag hade en stark känsla av att man borde vara hemma och sova när man är så förkyld, den övergick ganska snabbt i en vidrig känsla av obefintlighet.

Det där som kan beskrivas som främlingars nonchalans inför varandra blev något personligt, hela världens nonchalans inför mig, och jag satt i baren och kände mig söndrig och osynlig och utan vare sig kärlek eller framtid.

Medan jag satt där, med min stickning och min ledsenhet och mina små försök att muntra upp mig på folk i närheten, kände jag en hand mot ryggen. En alldeles varm hand platt mot ryggen, försvann lika snabbt som den kom dit. Jag tittade upp och mötte blicken hos Armarna som sedan skyndade sig ut genom dörren.

Efter det orkade jag inte ens försöka. Det blir liksom så tydligt ibland, hur människor forsar förbi mig i en ström så strid att den får ögonen att tåras och hjärtat att eka.

Men hur det nu var. Armarna kom tillbaka efter en stund, med sin bror i släptåg, vi pratade lite men jag orkade inte försöka så mycket och... ja. Inte han heller, tydligen.

Jag fortsatte prata med LF, och med baren, en eller annan förbipasserande som undrade vad sjutton man gör med så många stickor på krogen. Efter ett tag så släppte det eländiga iallafall, några andra vänner kom förbi för varsin öl, vi pratade och skrattade och det var fint.

Egentligen kom nog den definitiva vändningen när Sura bartendern inte spelade en utan tre imperietlåtar på raken när jag frågade efter CC cowboys, men inte förrän han gjort en avancerad sång och dans om hur han inte hittade ett enda spår med Imperiet i deras låtlistor. När sedan Var e vargen ljöd i högtalarna kunde jag inte låta bli att le brett, och när introt till CC cowboys körde igång därefter fnittrade jag som en idiot. När han dessutom spelade Du ska va president kunde jag inte gärna känna mig helt osynlig längre.

Sen tog jag mod till mig och pratade lite med en av de andra stammisarna som jag råkar veta är vän till nitförsedda kollegan, det var en intressant erfarenhet. Jag har sett den här stammisen där väldigt väldigt många gånger och haft en ganska klar uppfattning om honom, men insåg snabbt att han inte alls var så vimsig som jag trodde utan faktiskt ganska skärpt, och liksom... snäll.

Efter att vi pratat en stund vandrade han iväg till sina vänner. Vid nästa vända till baren kom han fram till mig igen, tittade lite och sa "jag håller på er". Jag såg väldigt förvirrad ut kan jag tro, muttrade nånting om att nitförsedda kollegan (jag tror att jag vill ha ett nytt smeknamn här...) nog inte skulle uppskatta det, och då tittade han lite till och tyckte att jag skulle hälsa iallafall.

Och jag blev ganska ställd, av att bli så genomskådad av någon som jag räknat bort som ett fullständigt flum. Och av att det fanns något att skåda igenom, om det finns det.

Men. Jag blev glad också. Sådär varmglad i hjärtat, av att kollegan har fina vänner som tänker på honom och bryr sig trots att de inte setts på länge och delvis glidit ifrån varandra. Av att bli sedd, även om det var ett genomskådande jag inte var helt beredd på (och fortfarande ställer mig lite tvekande till. Men). Och nånstans blev jag glad av att bli så helhjärtat godkänd, hur dumt det än kan låta. Det var väl lite det jag behövde, igår, något slags bekräftelse på att det åtminstone vid en snabb anblick framstår som att jag duger.

Och det var andra saker som liksom skvalpade omkring runt fötterna på mig, en lintottig brunögd pojke som jag ser där ibland och som ser på mig men aldrig aldrig säger nåt; en främling mitt i baren som kikade en bra stund och tilltalade oss på engelska strax innan baren stängde; Originalbartendern som tittade förbi som hastigast, innan han ens såg mig såg jag att Sura bartendern såg att jag såg honom och jag vet inte riktigt vad han tänkte om det men vi har aldrig kommenterat det som hände senast. Men jag fångade Originalbartenderns blick och gav honom ett ögonbryn innan jag vände mig till LF igen.

Och sen var det dags att gå hem, dags att gå fort fort över isiga gator och torg bort till Brunnsparken och sista nattvagnen.

Det blev ingen vit Februari. Jag behöver fortfarande spara pengar och mig själv, lite, men jag ska prova det här med balans ett tag, se om jag hittar någon. Jag tror att det blir bra.

Jag vaknade för några timmar sedan och mådde oförskämt bra. Utsövd och pigg, nästan frisk med undantag för lite snuva och lite råhet i halsen, och med en glädje i magen som nog inte hade funnits där om jag inte begett mig till andra lång igår.

Det är ju lite det jag vill lära mig. Att gå dit för att det kan betyda något, inte av ren slentrian.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


mangopanda: (9 feb 2010 13:02)
Kul att höra att det känns bättre! <3 Balans är bra.

Anne: (10 feb 2010 01:18)
:)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::