Anne
Om du vet var stjärnor faller
5 feb 2010 11:17Jag är förkyld och rastlös och orkeslös och rymningsbenägen.
Jag var på Thåström-konsert igår, och det var fint men så tungt! Musiken är tung, och den har sin egen energi men ibland så slår det tunga dova över och det är underbart, såklart, ljudet, alla skiftningar, så massivt, och hans röst, och ibland så blundar jag bara och låter mig sköljas över, uppgår helt, den nya tidens hunger! Lämnar! Aldrig! Mig!
Men ibland så blir man inte pepputinattenenergisk utan mera fnissa lite trött och åka hem och sova de dödas sömn.
Kan ha med förkylningen att göra.
Jag har en bubbla i hjärtat, en vinterblekljus morgon i ett vitt sovrum med duvblå lakan och en blåranding matta och en blå bokhylla och ett par jeans med nitbälte, raggsockar och en snusdosa på golvet bland strumpbyxor och diverse andra tjejgrejer. Kantiga revben under ett vitt linne, en naken fot som tittar fram mellan vecken i det duvblå täcket.
Det har gått tid, men bubblan sitter i hjärtat och är vacker för att den är så avskuren från allt annat som funnits eller kommer att finnas.
Det är också därför den skaver. Men det som skaver dränker man i pärlemor och kanske blir det nåt värt av det, någon gång om omänskligt lång tid.
Nu måste jag iväg, först genom duschen och sen lunchdejt med en vän i stan.
Sen kanske jag skriver mer om att vilja rymma till Köpenhamn eller vart som helst bara det är bort härifrån.