vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Sömnlös & kärlekskrank

29 jan 2010 05:57
Jag är vaken. Det var inte meningen att jag skulle vara det såhär dags (ett par minuter i fyra när jag börjar skriva det här), jag gick trots allt och la mig redan innan halv elva, och jag ska upp, eller skulle upp, vid sex.

Men sen kom det ett sms, och jag sov redan oroligt, och så vaknade jag. Och ringde upp LF, som var avsändaren, och pratade i en timme eller så. Sen lyckades jag aldrig somna om igen.

Nu har jag gjort mig en kopp chai med mjölk, och petat i mig ett par digestivekex i brist på bättre idéer. Jag har botaniserat bland spotifys musikförslag och fastnat på Parken en stund. Jag har ingen aning om vad det är för grupp, men de låter helt ok.

Jag kommer att vara död imorgon.

Kanske.

Eller så är det här en sån där sömnlöshet som inte gör så mycket, kanske är det det. Ibland är det såhär när jag haft det lite kasst ett tag, sen kommer en orolig natt med lite sömn och sen hey presto så är det som en nystart och livet känns ok igen.

Men det är två timmar tills det är tänkt att jag ska gå upp, och om jag ska sova nåt mer så får jag göra det nununu. Annars kommer jag bara bli ännu tröttare. Dock lyser sömnigheten med sin frånvaro, och lite hoppas jag att jag ska fortsätta vara pigg, det är som ett par extra timmar i present, en oväntad frist att göra något bra med.

Fast jag har förstås ingen lust med en av de där dagarna som man verkligen bara plågar sig igenom på pin kiv trots att man är förbi av trötthet.

* * *

Jag känner mig kass. Det var egentligen det som drev mig upp ur sängen och fick mig att dra igång datorn och vilja försöka skriva nåt.

Kass, kass, kass.

Jag kan inte sluta tänka på saker som mår bäst av att bara få vara ifred.

Som det här med attraktion. Det är en ekvation jag inte får ihop, inte nånstans. Och det kommer åt mig, det är en blind fläck mitt i min självuppfattning. Det är som en lös tand eller en sårskorpa, jag kan inte låta bli att vicka och peta i det trots att det inte leder till något gott alls, trots att jag inte blir ett dugg klokare.

Det som stör mig är att det känns som att jag är felkalibrerad nånstans. Som att jag inte klarar av att korrekt pejla in intresset folk har för mig.

Kanske som den sista blinda fläcken på just den delen av kartan; jag har varit gravt osäker på hur folk ser mig över huvud taget, eller snarare på vad de ser i mig. Sådär så att jag inte riktigt har begripit varför någon skulle vilja vara vän med mig. Numera vet jag, av erfarenhet, att många vill det och jag vet någonting om varför. En hel del om varför.

Men osäkerheten kvarstår, i ett lite mindre fält bara. Den är uppblandad med en massa bekräftelsebehov och blir en sörja som ibland hotar dränka mig alldeles. Får mig att göra vimsiga saker och rusa i blindo när det vettigaste att göra snarare är att luta sig tillbaka och observera. Eller vandra iväg någon annan stans och hitta på nåt annat.

De där sakerna jag vill veta, frågorna som jag egentligen känner att jag *behöver* svar på, drunknar alla i osäkerheten. Jag vågar inte fråga om det som bränner allra mest, för jag vet inte vad jag ska göra med svaren. Jag vet inte om jag klarar av att veta.

Det är som Schrödingers katt. Så länge jag inte öppnar lådan kan jag både intala mig att ingen vill ha mig och låtsas att jag är alldeles oemotståndlig. Båda svaren är lika sanna, katten är både död och levande.

Och det som ligger närmast sanningen är väl egentligen att katten lever i vissa ögon men inte i andra. Inget mer dramatiskt än så. Precis som med alla andra nojor jag blivit du med genom åren får jag väl bekanta mig med den här genom baby steps, försöka komma ihåg att vara nyfiken trots att jag är rädd. Komma ihåg att det inte är personligt, det bara... är.

Jag är bara så benägen att ta folk på orden, ser inte förrän efteråt hur samtalet glidit över uppenbara luckor, avgrunder, i resonemanget; just de där avgrunderna som jag sen inte kan sluta undra över.

Och lite har jag lust att slänga mig på golvet och sparka och vifta med armarna och ilsket kräva att stiliga karlar ska komma fram till mig och säga att de tycker att jag är schnygg och ska vi hålla handen. Hahah. Det skulle vara så otroligt mycket enklare då. Verkligen.

Fast nej. För det skulle vara för enkelt, och alldeles för ospännande, och jag skulle inte ens tro dem.

Som han som var ganska söt och ganska charmig på Pustervik i lördags, som dansade upp mig och var alldeles betagen av min fräckhet och min tjusiga engelska (vi ska inte ens börja prata om min engelska, som håller på att ruttna bort alldeles tillsammans med resten av min hjärna, jag tror inte vi behöver mer opepp just nu) och tryckte sig emot mig och gav mig komplimanger som jag rått skrattade bort.

Nej, det får inte vara för enkelt. Men jag blir galen av att det är så krångligt, ständigt och alltid superkrångligt.

Sen slår det mig att jag kanske behöver en hobby. Det kanske inte fungerar att ha kärleksäventyr som största intresse, enda intresse.

Men det är ju så intressant!

* * *

Kvart i sex nu. Jag har trasslat runt på spotify, rastlöst letat efter rätt musik för morgontimmarna. Just nu är det lite Nick Cave, "The Weeping Song" kom just på och jag älskar den och jag vill göra barn med Blixa Bargeld, men sen tror jag att jag ska ha Winnerbäcklistan på random medan jag går och påtar i två timmar tills det är dags att gå till jobbet.

En hobby. Jag tycker vi säger så.

Puss.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (29 jan 2010 12:13)
Du är fin och bra, därför vill vi vara vänner med dig. Kramen <3

Garbo(?): (29 jan 2010 22:50)
Du måste sova vännen...

Anne: (3 feb 2010 23:44)
Kram på er båda. :)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Antonia, Toini
:: reklam ::