Anne
Falalalalaa la la la laaa
24 dec 2009 13:17Sagt och gjort. Jag har påbörjat projekt "umgås med familjen". Det går rätt så bra, jag har konstaterat (inte för första gången) att jag och yngsta systern är rätt lika. Och att jag gillar min bror, trots att han är på gränsen till outhärdligt odräglig emellanåt. Jag kan se var han kommer ifrån, liksom.
Har varit ute på en underbar promenad i snön, med liten (nåja. Hon är ändå nästan arton) syster och styvmor. Det var precis lagom före för att det ska vara lätt att gå men ändå lite utmaning så man får lyfta på benen ordentligt, jobba kroppen. Jag var tvungen att springa i förväg vissa bitar bara för att det var så skönt. Min kropp längtade efter det och är nu mycket glad.
Grötlunchen efter promenaden kan ha gjort sitt till.
Det känns som att jag borde ha nåt bra att säga, nåt avrundande att sirla till det med såhär i slutet av mitt uppdateringsmaraton. Men kanske är det som Karin Boye skrev, att det är vägen som är mödan värd? Den mätta dagen är aldrig störst. Syftet med julen är tiden fram till själva dagen, alla förberedelser, allt det där farandet för att hinna träffa så många som möjligt av dem man håller av.
Julafton är ju bara en dag som alla andra, den börjar med en morgon och slutar med kväll och natt, man måste äta och sova precis som alla andra dagar. Och ändå är den så annorlunda och så olik, så full av förväntningar och så laddad med besvikelser. Och, för all del, alldeles tindrande och magisk.
Och det är väl dags för mig att dra mitt strå till den magiska stacken. Ett par julklappar kvar att slå in (hatar, hatar att slå in paket), sen ska jag nog måla naglarna lite gladröda och sätta mig med stickningen framför A Nightmare Before Christmas tillsammans med delar av familjen och... försöka bete mig som folk. Det blir fint, det här.
Puss och god jul på er.