vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Killa mina älsklingar

11 dec 2009 18:16
Jag har haft en text liggande i uppdateringsrutan större delen av dagen, som handlar om nåt som upptar en del tankeverksamhet just nu. Det var en bra text, en sån där som får mig att känna att Ordtexter kanske kan vara en konstform, hah.

Men sen var det nåt som gjorde att jag inte riktigt ville publicera den, och efter att ha gått och dragit på det hela dagen så insåg jag att det var för att jag inte riktigt ställde mig bakom budskapet trots att texten blev så bra. Den sa helt enkelt inte riktigt vad jag ville säga.

Det finns en dubbelhet i texterna jag skriver. Jag är så ärlig jag kan i ton och känsla, men detaljerna skarvar jag med om det gör texten bättre. Av nödvändighet, det finns ingen mening med en text som enbart fokuserar på ett myllrande virrvar av detaljer. Eller, det kan det vara, men det är en annan sorts text än de jag brukar skriva i så fall. Det sker alltså alltid ett urval, och vilka detaljer jag väljer att ta med avgör ju fullständigt vilket slags mening texten fylls av.

Oftast spelar det inte så stor roll. Jag berättar mina historier som baserar sig på min selektiva uppfattning av världen omkring mig, och folk som förekommer i dem känner mig antingen tillräckligt väl för att jag ska lita på att de förstår hur jag menar, eller så förekommer de som föremål för en oförarglig och tankspridd förtjusning, eller så vet de inte att de förekommer över huvud taget och får kanske aldrig reda på det, eller får reda på det nåt år efteråt när allting lugnat ner sig.

Men när texten väl är skriven framstår min ståndpunkt som så fullständigt fix och färdig, trots att den kan vara stadd i ständig förändring. Texten (och de kommentarer jag får!) blir något slags ankare som jag kan hålla i medan jag undersöker vartåt strömmarna bär mig, tills det är dags att kasta ett nytt ankar och spegla andra nyanser.

Texterna blir till stenar på botten av den brusande fors som är min upplevelsesfär; de ligger där de ligger, och gör bruset delvis lättare att förstå genom att kontrastera sitt stillaliggande mot forsens rörelse.

Jag skrev en text idag, och den blev fin, men den kändes som en bit av forsen som försökte ligga stilla, eller som en sten som försökte hålla sig in a state of flux.

Det kanske inte är läge riktigt nu.

Så den fick vandra iväg till texthimlen utan att passera Ord.

* * *

Det är fredag, people! Jag ska ut i myllret och äta middag och ha det fint. Jobbhelg vankas, men med luciamys på söndag morgon. På måndag är det 14:e december igen, en gång om året like clockwork, men den dagen den sorgen. Just nu och för ikväll är det mesta bara fint ändå.

Nu duschen!

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (11 dec 2009 20:42)
<3

Anne: (12 dec 2009 22:37)
:)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::