vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

En dag till

10 dec 2009 15:14
En sväng i stan på vägen hem från LF. Köper ett par grejer jag behövt ett tag, mest flera sorters krämer för min uttorkade vinterhud, all smörja har tagit slut samtidigt och jag har inte haft tid att göra något åt det på ett par dagar så jag ser ut som en krackelerad öken mest. Mmm, fancy lady.

På lush tar allting alltid hundra år, trots att butiken faktiskt är nästan tom på folk till skillnad från precis varenda millimeter av resten av stan. Efter att de låtit en vänta c:a ett sekel kommer den obligatoriska merförsäljningskvarten när hela sortimentet och dess fördelar ska gås igenom, så att man ska komma på nåt att impulshandla. Och jag vet ju hur det är men blir ändå folkilsk ibland, jag kan inte hjälpa det. Nå, jag lyckas iallafall hålla mig till en sammanbitet vänlig ton och tar mig därifrån utan alltför mycket tjafs.

Jag blir bara så trött. Trött på att överallt bli uppchattad av butiksbiträden som rabblar upp samma formel till varenda kund. Trött på att tänka på hur det måste kännas att ha en butikschef över sig som tvingar en att rabbla upp samma formel till varenda kund. Trött på att tänka på alla säljkurser, alla tips om hur man ska prata med kunder för att få dem att KÖPA MER, trött på den där människosynen där konsumenter behandlas som boskap under en tunn fernissa av något som ska se ut som omtanke och vänlighet.

Jag är omtänksam och vänlig när jag arbetar, jag menar, så gott jag kan, men hela konceptet med att trycka på folk med egen fri vilja allt från trisslotter till niovoltsbatterier är mig fullständigt främmande. Lite känns det som att jag lever på lånad tid på den fronten. Även på mitt jobb blir klimatet allt mer cyniskt, boskapsvallningstendenserna allt tydligare, och kanske är det bara en tidsfråga innan det börjar springa nån med piska som tycker att jag inte säljer påstridigt nog.

Men jag tror på att låta folk vara som de vill. Jag föreslår gärna saker som jag tror folk kanske har nytta eller glädje av, men jag tänker inte börja propagera för sånt jag inte tror på.

Vad mer är så tror jag faktiskt inte ens att butikerna tjänar på det i längden. Visst, kanske säljer de några extra prylar, men det troliga är att de säljer dem till människor som efteråt känner sig lite lurade och lite smutsiga, känner att de betalat dyrt för en liten pratstund. Och jag tror att om man saltar sina marginaler genom att få folk att känna sig smutsiga så kommer det i längden komma tillbaka och bita en i häcken. Glöm bort att du någonsin bygger en lojal kundkrets med det beteendet, och glöm framförallt att du bidrar till att göra världen bättre. Bete dig cyniskt och du spär på cynismkvoten i världen.

Det känns som att folk glömt bort att de har nåt riktigt att hämta hos varandra. Som att de tror att det enda som finns är att vinna och övertyga och få sin vilja fram och göra förtjänst, som att allt man kan ge varann är luftbubblor och meningslöshet.

Men man kan faktiskt vara en människa mot människor även om man säljer saker. Man kan låta bli att behandla folk som får och istället försöka se dem, inte bara för att se vad man skulle kunna få dem att köpa utan för att man själv mår bättre när man känner sig omgiven av människor med sina egna agendor och livssyner snarare än automater i gravt behov av styrsel.

Man kanske inte måste sälja den där sista pepparkakan; man kanske kan ta den tiden till att fyra av ett hjärtligt leende snarare än det vanliga inövade istället, och därmed få personen att återkomma för många många fler pepparkakor, leenden och kanske en och annan pratstund.

Eller jag vet inte. Butikerna kanske tjänar på att vara cyniska. Tjänar på att få folk att känna sig smutsiga, kanske funkar den här the Game-grejen bättre än jag tror, kanske funkar det att bryta ner för att föda beroenden.

Jag tror definitivt inte på någon global mobilisering av folk som fått nog och störtar kapitalismen.

Men jag tror på att alla behöver må bra och känna att de bidrar till världen på nåt sätt, tror att alla behöver känna att de tillför mer än de förstör. Och jag tror att det enda sättet att känna att man gör det är att försöka leva det, hela tiden. Inte bara koppla på det hemma med familjen, utan ha det med sig som ett extra tålamod, en kärlek och en uppmärksamhet, oavsett om det handlar om att lägga dit pinnen trots att man tycker att det egentligen är personen före i kön som ska göra det, eller om att stanna och kolla så fyllot i rännstenen åtminstone andas, eller om att möta blicken hos snorungen som sparkar på spårvagnsdörrarna och berätta att man inte tycker att det är ok, trots att man är ganska säker på att inte nå fram. It takes a village to raise a child, och inte bara det, det krävs en by för att göra varje mänska hel.

"No man is an island, entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main. /.../ (A)ny man´s death diminishes me, because I am involved in mankind, and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

John Donne hade sina poänger.

* * *

Jag tågade sammanbiten och lite modstulen genom Nordstan och tänkte på sånt här, när jag råkade gå förbi nån av alla de här anonyma telefonbutikerna precis när de spelade Hurricane Gilbert. Och jag kunde inte låta bli att spricka upp i ett enormt leende.

Runt kanterna av tillvaron finns det sånt som växer. Sådant som slingrar sig och letar sig in i öron och hjärta och tårkanaler, sånt som binder samman disparata existenser och pulserar och får skinnet på armarna att knottra sig.

Hopp.

Det finns hopp.

Och kärlek.

Och Hurricane.

"Visst känns det fint att va vid liv en dag till?
Visst känns det fint nu, Hurricane?
Åh, Hurricane
Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig"

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Betty: (10 dec 2009 15:51)
Jag tycker så mycket om dina texter, jag vet att jag sagt det förr men nu måste jag säga det en gång till!

Anne: (10 dec 2009 15:53)
Jag blir lika glatt överraskad varje gång. <3

astrud: (10 dec 2009 17:11)
Så himla bra du är Anne, och så fint du formulerar de där himla bra och kloka och sanna tankarna.

nära: (10 dec 2009 19:31)
lush tycker jag är sådär att ibland känner jag mig så omhändertagen och gullad med och tänker inte alls på försäljningssiffror. men så står man i kassan och får ett "oh det här har ett matchande blablabla till ska du inte...?" och känner att, lady, jag har just betalat 147 kronor för en tvål här, låt mig vara i fred.

bra skrivet hur som helst! väl rutet.

och hurricanelåten kan verkligen få en på leende fötter <3

eMissen: (10 dec 2009 21:57)
jamen vad är lösningen? du sa ju inget till försäljaren? skulle du inte ha gjort det? eller är det det du menar? vore inte det att säga ifrån till snorungen som sparkar på spårvagnen? jag tror inte heller på att störta kapitalismen, men vi konsumenter måste ta tillbaka vår roll som smörobjekt, och att tjata har aldrig ansetts vara att smöra. det är bara att sätta hårt mot hårt, fräsa tillbaka mot försäljarna när de är fräcka och sluta tycka synd om telefonförsäljare till exempel. alla blir illa till mods, alla skrapar med foten i backen för att inte såra, och försäljarna utnyttjar det och ALLA VET DET, och väldigt många fortsätter lik förbannat att svara och vara trevliga. om vi skapar en dålig arbetsmiljö för dom blir väl arbetsgivaren skyldig att göra den bättre, SÅNT tror jag på (eller egentligen inte men jag kan inte offra mig själv för att andra är anställda på skitställen och det gäller butiker också). Det folk har glömt bort är att ens pengar är makt och att ens pengar är tid. Varför ska DU som kund ta ansvar genom att lyssna på skitsnack, för att butiken ska gå runt? Vi måste sluta ha dåligt samvete, gentemot försäljare bland annat, för vad vi inte köper och för allt vi tackar nej till. Däribland jag... men jag jobbar på att säga ifrån, telefon- och gatuförsäljare i´ve got covered now, nu är det bara butiksförförljeförsäljarna kvar.

Monchichi: (11 dec 2009 00:24)
anne> go you!

Anne: (11 dec 2009 00:56)
astrud: jag blir alldeles stum. Och glad! Gladstum. <3

nära: precis så med lush. Och tack. <3 Och, ja. :)

eMissen: Jo fast jag tror inte att det är upp till mig att straffa andra, det är inte upp till mig att döma deras beteende. Och jag skulle bli synnerligen ledsen om folk tog sig friheten att stövla fram till mig på mitt jobb och skälla på mig när jag faktiskt gör så gott jag kan efter de förutsättningar jag har.

Men framförallt så tror jag inte att man kommer någon vart med att vara otrevlig. Jag tror att metoden i allra högsta grad påverkar resultatet, och om metoden är att trycka ner folk för att de försöker trycka ner saker i halsen på dig... jag vet inte.

Sen behöver man ju inte ta skitsnacket. När jag råkar på försäljare säger jag snabbt men vänligt att jag inte är intresserad och tackar glatt för att de ringde (om det är en telefonvariant, vill säga), och till butikspersonal är jag vänlig men bestämd samtidigt som jag visar att jag inte uppskattar tjafset.

Jag vill inte vara någon som "skapar en dålig arbetsmiljö" för någon. Jag har inte dåligt samvete för nåt jag inte köper, mer än möjligtvis faktum någon gång ibland, men jag tror på att bemöta andra människor med respekt oavsett vad de har för position i samhället, oavsett vad jag tycker om deras beteende eller arbetsuppgifter. Jag tror inte att mindre respekt är vägen till en bättre värld, om vi ska vara lite flummiga såhär på kvällskvisten.

Anne: (11 dec 2009 00:57)
Monch: <3

eMissen: (11 dec 2009 09:24)
anne: okej jag drog på lite väl, som vanligt, jag menar inte heller att man ska trycka ner eller straffa försäljarna men jag hör så många som inte vågar säga *någonting* av rädsla för att såra och då blir det löjligt. jag ville åt diskussionen om vems ansvar det är att vissa butiker har anammat ett otrevligt säljsätt. att säga ifrån vänligt men bestämt, så länge det räcker, är ju helt klart bäst men som sagt, mitt utbrott var mest riktat mot de som inte säger någonting alls och det kan man inte komma undan med idag. jag har träffat flera som alltså inte vågar säga att de inte är intresserade, av rädsla för att det blir så hemsk arbetsplats för försäljaren. jag kanske tror det är vanligare än vad det är, att inte våga tala ut. mitt mål är inte heller att fler ska straffa andra för sin egna dåliga dag eller nåt annat sjukt, och just den risken minskar man ju också med att säga ifrån lagom, i god tid. men därför tycker jag att man ska vara tydlig när man tar upp sådant här, med att man får säga ifrån. och de som inte säger ifrån som jag har träffat har överdriven respekt för försäljaren och har missat att du har rätt att välja rätt hårt vad du vill köpa och inte. jag har inget emot folks arbetsuppgifter, så länge deras arbetsuppgifter inte går ut över mig. och det sista handlar om när försäljare går över gränsen vilket de gör ibland och det var det jag trodde den här texten handlade om. jag vill också ha en bättre värld men är lite trött på vilja utan eh action men det gäller uppenbarligen inte här så jag är glad och nöjd igen.

mando: (11 dec 2009 11:00)
eMissen> jag tycker du tar upp nånting väldigt viktigt här - jag vet också jättemånga som inte vågar säga tydligt "nej tack" till försäljare av olika slag, utan håller på i en evighet med att försöka slingra sig ur lite snällt sådär... vad blir följden av det? en ond cirkel tror jag; försäljare som blir ännu mer påstridiga, osv. och en himla massa SLÖSERI MED TID, för båda parter!!

lejonhjärta: (13 dec 2009 21:35)
en så otroligt sann & bra text som följt med i mina tankar under de senaste dagarna!

Anne: (15 dec 2009 00:49)
lejonhjärta: tack <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Cecilia, Sissela
:: reklam ::