Anne
Flash update
27 nov 2009 11:50Nej det finns inte ro i den här kroppen, det här livet. Det är kaffenerver och glidarliv och måndagslängtan. Det är konfliktlösning, på ett inlindat och kringelikrokigt sätt, ett sätt som passar de inblandade parterna som handen i handsken, ett sätt som stagar upp det brutna och lämnar det för nya erfarenheter.
Det finns nattvandring genom hela hela stan, det finns insikten om sommarbroar och vinterbroar. Vetskapen att jag vill ha öppna vägar och höga höjder på sommarvandringarna, men älskar staden i varierande grad av vakenhet omkring mig på vintern.
Att gå förbi de upplysta fönstren och titta in och se det glada därinnanför men vara skyddad av mörkret och glida vidare.
Jag har snöat in på Leonard Cohen och Håkan Hellström. Varje gång någon frågar om jag har tändstickor (och det händer rätt så ofta) frestas jag att svara "ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm". Ibland gör jag det också. Ingen har hittills fattat.
Jag dricker te och äter apelsiner och tänker att de är från Kina fast de är från Spanien.
Jag gör saker för att mitt liv ska passa in i låttexter; they are the teachers of my heart, that teach old hearts to break. Och jag knuffar och drar i texter för att de ska passa in på mitt liv. Jag skapar mig en trivsam kokong av ord, gamla bekanta fina ord som är mjuka och fluffiga mot hjärtat även när de skär.
Jag var till min fastighetsskötare idag och bad om avloppshjälp. Kommer under dagen, imorgon bitti kan jag (förhoppningsvis) trösta mig i svinotteuppstigandet med att åtminstone kunna tvätta håret relativt smärtfritt. Yay.
Ser ni att jag inte har ro? Känns det i vad det står? Förmår inte att gräva i mullen, jag sitter på kanten av soffan redo att springa bort och sveper med blicken över mossan och plockar upp ett förfluget löv eller en avbruten kvist som jag förstrött släpper ifrån mig strax igen.
Det är lite för mycket på gång bara. Det ger sig.
