Anne
Tisdag i livet
18 nov 2009 02:14Jag kör en klassiker och sitter med Winnerbäck-listan på random medan jag surfar runt lite planlöst i väntan på att tankarna ska samla sig nog för att bli text.
Det har varit en märklig dag idag. Inte märklig på något stort sätt, bara lite småskum sådär i största allmänhet.
Större delen av den har jag mest suttit och stirrat tomt framför mig, eller blippat runt på nätet. Eller så känns det iallafall.
Men på nåt sätt har jag lyckats göra ett hyfsat ryck i garderobssorterandet, och jag har installerat en bohemiskt provisorisk kombination av byrå för underkläder osv och bokhylla för olästa böcker i sovrummet genom att ställa dit en av de gamla på-väg-att-bli-kasserade bokhyllorna och proppa den full med ovannämnda prylar.
Och så har jag tvättat.
Och diskat, den där torftiga ungkarlsdisken som jag samlar på mig, bestick och kaffemuggar och matlådor.
Och kört avkalkningsrace med kaffebryggaren.
Efter alla husliga sysslor åkte jag till stan en sväng. Träffade LF. Vi proppade i oss mat på ett kvällsstilla Solrosen och hamnade nästan i koma båda två. Sen vaggade vi iväg till 7-eleven och sörplade kaffe, och mitt chokladsug knäckte mig så jag var tvungen att köpa en chokladboll också. Kaffet gjorde underverk, för första gången på hela dagen kände jag mig vaken.
Vid tio på kvällen.
Jag lever livet i min egen takt, och låt ingen säga nåt annat.
Jomen.
Uppiggade av kaffet vandrade vi vidare till stamstället. Stod utanför medan LF rökte färdigt, kikade in genom fönstret och konstaterade att Sura bartendern inte jobbade. Istället var Bartendern där, och en av de andra än så länge smeknamnslösa. Lite funderade vi på om vi skulle orka gå in, Bartendern är ju inte så värst pratglad numera och det känns ibland så dumt att sitta där och glo och bli ignorerad.
Men.
Vi gick in iallafall, jag menar, hur ska jag kunna låta bli? Det är ju trots allt Bartendern.
Han såg oss när vi kom in, men vi hann inte riktigt hälsa innan han ställde sig med ryggen mot och grejade med nåt. Vi skrapade ihop ett par barstolar till vårt vanliga hörn och hängde av oss och beställde varsin ginger ale av Den yngre förmågan (aha! Sedär! Ett smeknamn!).
I samma veva kom Bartendern fram och ställde ett glas framför mig, fyllt med varmvatten i vilket en tepåse just landat. Förvirringen var fullständig i några sekunder, innan jag klentroget stirrade på honom och han konstaterade att jag såg så frusen ut när jag kom in att han tyckte att en kopp te vore på sin plats.
"Men gulle!" vrålade jag mycket elokvent och med stor värdighet, och sen fick jag inte bort jätteflinet från mitt ansikte på en halvtimme eller så.
Sen ignorerade han mig tills vi precis skulle gå, jag vinkade lite och då kom han fram och frågade om jag skulle promenera hem och jag svarade att jag nog skulle ta bussen över bron.
Och jag måste säga att jag förstår inte. Jag menar, jag tror ju inte att det var någon krigsförklaring att han kom bärandes på te så fort jag klev innanför dörren, men på det hela taget föredrar jag att han pratar med mig före all slags bjuddryck?
Åh vad jag inte uppskattar att allting ska vara så himla krångligt jämt.
Men äh. Jag fick en kopp te av en stilig karl! Den värmer fortfarande i magen. Jag ska nog satsa på att bara vara glad för det.
Och armarna då?
Ja, precis som jag skrev inatt så kändes det bättre redan idag. Det känns som att det har stabiliserat sig igen, vinden har mojnat och kvar är ett kavlugnt vattenglas i själen. Jo, jag tycker mycket om honom, och det blir jobbigt ibland, men jag lär mig ju på vägen, lär mig att hantera det och att leva vidare trots allt.
Det skönaste är nästan att jag lärt mig att tycka att mina reaktioner är i stort sett okej. Jag skäms inte för att jag saknar honom, mer än litegrann, och jag tycker inte längre att det är nåt fundamentalt fel på mig och att jag vill ha med honom att göra. Jag har hittat något slags harmoni, helt enkelt, och det gör att det är lättare att balansera upp stök och bök omkring mig, även om det kan ta en dag eller två.
Huh. Dags att dra sig tillbaka till den renbäddade sängen, tror jag.
