vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Om saknad

17 nov 2009 03:05
Jag är väl alldeles för trött, det är väl det. Sådär så det känns alldeles oöverstigligt att gå och ta ut linserna och borsta tänderna så jag kan krypa ner i sängen för lite ljuvlig sömn.

Men jag sitter här med korslagda ben och saknar och gråter. Så lustigt att det bara fortsätter att komma tillbaka, det här eländet i bröstet. Så lustigt att just han skulle vara någon som jag gråter över fortfarande mer än ett halvår efter att jag varit nära honom sist. Så lustigt. Trots att det aldrig egentligen var något att tala om.

En handfull nätter. De flesta med en känsla av ångest.

En kväll på golvet, bland dammtussar och katthår, nätter i sängen nära, nära, timmar av gos och kramar. Kyssar. Två bultande hjärtan hårt sammanpressade. Hej- och hejdåkramar.

Hungriga ögon som inte kan se sig mätta på hans, fingrar på upptäcktsfärd, skrattet som porlar upp ur något källsprång jag inte ens visste fanns.

Och allting som gör ont och som bildar en mur runt honom, all den kärlek himlen rymmer kan stånga sig blodig och han kommer inte att märka nåt.

Ilskan, och vanmakten, och saknaden och det förvirrande i att träffa på någon med ojämna mellanrum som man försöker vänja sig vid aldrig kommer att komma tillbaka igen.

Våta kinder och den där önskan, det går inte att komma ifrån den trots att den är helt orimlig och meningslös, om att bara få krypa nära en enda natt till, att få ligga tätt intill och bli varm utifrån och ända in i själen, att få känna hans hjärta bulta mot revbenen under mina händer, att få hålla hans hand och vicka med fingrarna och känna med fingertopparna på hans käkben och längs näsan och följa ögonbrynens båge.

Bara vara nära, bara få glömma allting annat bara finnas där och då.

Bara känna hans händer leta sig fram under täcket bara pressa det våta ansiktet mot hans t-shirtklädda rygg.

Bara få leka med fingrarna i nackhåret och beundra hårfästet i nacken, dra in lite av doften och tugga lite på nackskinnet. Pressa in näsan i halsgropen. Vara inlindad i hans armar.

Jag har kärleksbrist. Jag tänker på de där enorma känslorna som svepte igenom mitt liv i våras och hur underbart det var de där timmarna när jag kunde vara nära honom som fick mig att känna dem, och jag fryser utan det så hjärtat hotar stanna, men jag kan samtidigt varken tro eller knappt ens vilja att det kommer att hända igen.

Så jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden, eller boka in en repris på något sätt.

Även om jag vet att det inte skulle räcka, att det inte skulle kännas ett dugg bättre. För det räcker aldrig. Det här är en hunger som jag kan förtränga ibland men som aldrig blir mättad.

Jag försöker anlägga krasshet och tänka att det går över. Allt går ju över, så även detta. Och jag vill aldrig bli så kär igen om det så betyder att jag aldrig mer kan bli så lycklig som jag kunde vara då, för sådan lycka kan inte finnas mer än i korta ögonblick som man sedan måste sona för i långa tider efteråt. Så känns det nu iallafall.

Nej. Det är bara trötthet, och redan imorgon kommer jag ha glömt bort alltihop. Redan imorgon kommer jag säkert få något slags tillfälle att fladdra omkring inför helt andra karlar. Jag övar på att inte bry mig. Det blir nog lättare snart.

Dags att sova igen.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Corn: (17 nov 2009 10:02)
jag tycker att du skriver så himla bra och jag älskar att du uppdaterar ofta. Kram.

Betty: (17 nov 2009 10:17)
Snyft.

Garbo(?): (17 nov 2009 16:44)
Kram.

lejonhjärta: (17 nov 2009 19:17)
varför kan det inte vara enkelt & lätt någon gång?

Monchichi: (17 nov 2009 22:44)
*håller om*

mangopanda: (18 nov 2009 01:39)
"all den kärlek himlen rymmer kan stånga sig blodig och han kommer inte att märka nåt" - det låter verkligen sorgligt, så hopplöst..
Det gör mig ont att du är ledsen, hoppas att det blir lättare snart.
*kramar*

Anne: (18 nov 2009 02:19)
Corn: vad roligt att du läser! Och tack. :D

Betty: *räcker fram näsduk*

Garbo: <3

lejonhjärta: eller hur! Varför indeed?

Monch: <3

mangopanda: det är redan bättre! Tack söta vän. Kram!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Matteus
:: reklam ::