Anne
Söndag kväll, måndag morgon
21 sep 2009 15:41Det är en tillfällig tillvaro. Den är på väg nånstans, det är inte meningen att det ska vara såhär hela tiden. Jag kan i och för sig inte se att jag någonsin skulle finna en tillvaro som jag skulle vilja låta fortgå oförändrad livet ut, och det är ju inte riktigt så det fungerar heller. Men iallafall. Just nu.
Men jag tar spårvagnen efter jobbet och kommer inte längre än till Botaniska. Så jag går, långa benet före som vanligt, fort fort forsar jag genom Slottsskogen och längs Linnégatan för jag tänker att jag kanske kommer att träffa nån som jag är lite förtjust i.
Sen visar det sig att jag inte ska det, men jag träffar LF och vi sitter i vårt hörn av baren och pratar strunt och jag konstaterar att vi är två av få damer i hela lokalen och alla små pojkarna som kommer fram och ska köpa öl kastar långa blickar mot oss. En överårig rättshaverist som hänger med ett slyngelgäng bredvid oss inleder ett samtal men urartar snabbt i gnäll och blir ignorerad.
Vi pratar mest med varandra, och personalen. Och en ung man med långt hår och ovårdat skägg som sitter bakom oss med utåtvända skruvar bland nitarna på sin jeansväst, som talar tämligen belevat och verkar lite sällskapssjuk där han sitter övergiven av sina rökarvänner.
Det är söndag kväll och det är väldigt lugnt. När de stänger tror jag att jag ska hinna med vagnen hem, men den har redan gått när jag kommer till Järntorget så vi ilar hem till LF istället, där vi pratar lite och lyssnar på musik och jag dricker upp mitt te (och ett par teblad) för en gångs skull, innan jag kryper ihop i ett hörn av sängen och slocknar som ett litet värmeljus under dubbla filtar.
Jag har en rosa tandborste där, som står i en glasburk bredvid hennes gröna, och jag får nästan alltid komma dit om jag behöver.
* * *
Jag hade för en gångs skull inte bråttom nånstans när jag vaknade imorse, så jag tog mig inte iväg förrän runt tolv. Svängen runt ICA, ett bröd (olivfocaccia denna gång) och en drickyoghurt, promenad mot Stigbergstorget med en omväg runt Sjöfartsmuséet för att hinna bli klar med frukosten innan Bengans. Slår en lov runt sjömanshustrun och får gåshud av alla döda, döda. Så många förlista skepp.
Men samtidigt så sjunger det i mig, det är den där vanliga dagenefter-hemligheten som jag bär på, den om att finnas här och nu. Den flammar i mina kinder och tindrar i min blick och jag stövlar in på Bengans och köper min skiva innan jag åker hem.
Jag glömmer bort att jag ska köpa provfärg till matsalen, men det gör inte så mycket. Jag går hem och äter äggmackor och dricker kaffe framför "Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen"...
Och nu är det meningen att jag ska rusta upp mig lite smått och ge mig av igen. promenad in till stan har jag tänkt, träffa en vän som jag knappt hunnit prata med på veckor, kanske gå på bio det får vi se. Imorgon är också en underbar ledig dag, imorgon blir också bra.
