vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Konstigt i mig

11 sep 2009 20:14
Aaahh. Det kryper i mig. Jag vill inte att det ska krypa i mig.

Jag vill åka till stan och springa till baren och se om han är där och se om det faktiskt är lite trolleri i de där skrattrynkorna. Ta mig dit och få nåt att hända.

Men samtidigt kan jag inte alls bestämma mig för om jag verkligen ska göra det. Vet inte om jag vill ge efter för rastlösheten eller om jag vill gå här hemma och påta och plocka och vakna pigg och utvilad imorgon.

Spontant låter det som en bättre idé att stanna hemma, jag har en hel del småfix som hänger och dinglar och skulle må bra av att bli itutaget med. Men jag har så svårt att landa i det, att känna det som ett beslut i hela mig och nöja mig med det.

För samtidigt har jag en fjortonåring med yvigt hår som sparkar med stålhättor i bröstet och hötter med näven åt mig att livet är nununu! Fattaru! NU! Imorrn kanske du är död! Make it count!

Men. Igen. Det här är ett typiskt sånt där tillfälle när man åker till stan och så önskar man bara att man stannat hemma, man träffar ingen rolig att prata med eller alla man brukar prata med känns tysta eller, ännu värre nästan, man snubblar rätt in i kokande kaos och så blir det bara mer rastlöshet av alltihop.

Samtidigt är det ju det där kokande kaoset som rastlösheten söker.

Nej, jag blir här. På sin höjd kanske jag tar en promenad i grannskapet. Torkar ur bokhyllorna, ställer in böcker, sorterar lite i garderoben, lägger mig tidigt.

Jag ska trots allt ut på vad som lovar att bli tidernas barrunda imorgon, den första helkvällen på gudars evighet med musketöserna i full styrka.

Jag kan säkert koka upp lite kaos då istället.

* * *

Det är så knäppt. Jag röjer upp i mitt liv, det har jag ju skrivit om tidigare, gör mig av med gammal skit och funderar över hur jag ska ha det. Lägger en grund som jag kan trivas med.

På sätt och vis gör jag det för att det känns som att jag behöver nya impulser, behöver göra plats för nya grejer att fokusera på. Jag öppnar lite ytor för att se om nåt nytt fastnar, typ.

Men samtidigt är jag tokrädd för att det ska bli nåt där, nåt som tar all plats jag röjt upp, nåt som tar över och infiltrerar allting och gör så att mitt liv slutar vara mitt.

Mmm. Det löser sig ju när och om det kommer dithän.

Jag borde ha skrivit det här inlägget för länge sen, för det känns mycket klarare efteråt (även om det kanske inte framstår som särskilt klargörande för någon annan).

Hej bokhyllor, jag kommer nu.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Monchichi: (12 sep 2009 00:47)
<3

Kit: (12 sep 2009 07:08)
Det är så bra när det hjälper att skriva! *kramar*

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Lillemor, Moa
:: reklam ::