vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

När såren läker & regnet känns

23 aug 2009 11:59
Har haft familjen på besök och ska snart vandra iväg till bussen för att åka till jobbet, så det blir en kvick uppdatering det här. Men jag måste deltömma hjärnan lite, för annars kommer innehållet rinna mig ur händerna.

Jag har anlagt distans i mitt liv. Lärt mig att ställa mig lite utanför mig själv och iaktta. Och när jag gör det med familjen, när jag trasslar mig ur de omedelbara känslorna, ser jag en del ganska intressanta saker.

Som att vissa av mina drivkrafter är otroligt enkla. Till exempel att jag vill göra min pappa glad. Visslar hela vägen hem från affären för att jag köpt juice som jag vet att han tycker om. Och har en bubblande lyckokänsla i bröstet när jag fått honom att flina åt nåt fyndigt jag sagt.

Och jag tror mig se att när han fixar saker här hemma åt mig är han inte sådär otroligt säker som han verkar, han har också sina tvivel. Och han vill också vara till lags, fast jag haft så svårt att se det för att jag varit så förblindad av att jag vill visa mig värdig honom. Han vill visa sig nyttig och kapabel, precis som jag.

Och min styvmor uppfattar mycket av det jag säger som kritik, tror jag, och när jag lyssnar på hur jag pratar förstår jag ju hur hon kan tro det, fast jag verkligen inte menar så. Vi är ganska olika, och vi har nog inte hittat fram till ett bra samtal oss emellan.

Jag som är så upptagen med att försvara mig själv, försvara det jag tror de ser som... misslyckanden? Det gör de nog också, på sätt och vis, men det är inte jag som är misslyckad i deras ögon, hela poängen är ju att de tror att jag kan bättre. Och varför ska jag försvara mig? Jag lever ju efter de förutsättningar jag har. Jag gör så gott jag kan, jag vet ju det.

Men jag försvarar mig, fast det strikt taget är ganska onödigt, och mina försvar kanske är till förvillelse lika angrepp.

Det är mycket att tänka på, när man väl väljer att se det man har omkring sig.

Nu måste jag gå.

Men jag måste bara säga att syntslingan i LWs nya låt gör mig så otroligt fånlycklig, den påminner om alla låtar jag tyckte om när jag gick i fyran och hade ett ilande sår i bröstet. Och Spotify är det bästa bästa bästa.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Klemens
:: reklam ::