Anne
Lady Mellow Mooches About
7 jul 2009 01:38Jag är lite förkyld och allmänt mellow. Skönt, nästan, att ha en ursäkt att bara moocha runt lite, läsa tidningen i sängen, ta en tupplur mitt på dagen och inte få på sig anständiga kläder förrän vid fem på eftermiddagen. Läsa ut en bok och bläddra lite i en annan, bli frustrerad med denna och bara bestämma sig för att åka till stan och köpa en ny. Bara för att man känner för det.
Jag höll på att missa bokhandeln helt, de stänger ju sju och jag var i stan tjugo i. Men jag hann få tag i Fear and Loathing in Las Vegas, av Hunter S. Thompson, och det var väl mest den jag var ute efter.
För jag läste ut The Rum Diary, och jag vet inte om det ska vara en guilty pleasure, men jag älskar hur han skriver. Humorn! Jag började på Fear and Loathing nästan så fort jag köpt den, vandrade runt i stan en stund först och blev nerregnad innan jag kom till Linnégatan med some time on my hands innan ett avtalat möte. Så jag satt inne på condeco, och åt min middag bestående av en macka med mozzarella och soltorkade tomater, och tokfnissade (jag försökte vara diskret. Det gick... sådär) över drogpsykoser.
Jag menar, jag tycker liksom inte ens att knark är kul. Egentligen.
Så det måste vara att HST är en sjukt, sjukt skillad författare.
Så mötte jag upp med en vän, och vi gick in på 7-11 och köpte biogodis, och en balja kaffe till mig, och så bänkade vi oss inne på bion mittemot och såg Monsunbröllop.
Jag kommer ihåg att jag tänkte se den när den gick på bio när den kom, men jag lyckades aldrig företa mig.
Jag hade lite svårt att komma in i filmen först, men efter en halvtimme eller så ville jag aldrig att den skulle ta slut. Så, så fin med ett myller av karaktärer och så himla mycket kärlek.
Kärlek som faktiskt fungerar. Kärlek som klarar prövningar, som överlever hjärtslitande avslöjanden och som motiverar svåra uppoffringar. That´s what I believe in.
Ja, det gör jag.
* * *
Tack för att ni bryr er, fina mänskor. Jag hade väl kanske inte varit fullt så uttömmande igår morse om jag varit... nykter, men vafan. Jag är faktiskt sådär pinsam på riktigt, vad ska jag göra åt det.
Och det blir bättre. Det kommer att ordna sig. Visst, det är en skugga som går med mig dit jag går, och kommer väl fortsätta med det ett tag, men jag lever ett praktiskt taget fullvärdigt liv trots detta. Jag gör saker och gaskar upp mig för allt vad tygen håller. Emellanåt brakar jag igenom, men jag klättrar upp ganska snabbt igen.
Det är mycket bättre jobbat än senast jag satt i en sån här sits.
* * *
Efter filmen tog vi en snabb sväng till andra lång, bara för att jag praktiskt taget bor där. Jag drack en Guinness, sällskapet cola, och vi satt böjda över programmet för de övriga sommarfilmerna, och pratade lite, och tittade på folk.
Och jag konstaterade att folk tittade på mig, och jag vet ju att det händer men jag blir fortfarande förvånad varje gång. Huh.
Till och med när slemmiga gubbar på spårvagnen fixerar mina bröst med blicken.
* * *
Men. Alla som kan ska absolut gå och se Kikujiros sommar. Den går på måndag 21.00 och på onsdag 18.30, på Hagabion, det kostar 40 spänn och det är det lätt värt. Det är en av de finaste filmerna jag någonsin sett. Vet inte om jag får möjlighet att se den denna gång, men den som inte har sett den har världens chans.
Kom inte och skyll på mig sen ifall ni missar den.
Nu ska jag försöka trotsa mitt kvällskoffein och krypa i säng. Eventuellt tar jag med mig Hunter S. Thompson. <3
