vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Dom som har tur

3 jul 2009 12:48
Jag har ont i hjärtat idag, och långsamhet i huvudet. Det blir väl bara så ibland.

Konserten igår var underbar. Först en bonuskonsert med Freddie Wadling, sen en glad-ledsen stund med Anna Ternheim och så 100% kärlek med Thåström.

Jag har skrivit om det förut, hur jag under flera år i princip levt under en sten vad gäller det mesta men framförallt musik? Med exets musiksmak och aversioner mot slumpmässigt valda företeelser som dominerande inslag. Så jag var insatt i Japansk pop, men den svenska musikscenen var mig fullständigt främmande under lång tid.

Thåström är en såndär som jag har lyssnat på, länge länge. Jag har en Thåströmhistoria, helt enkelt, även om jag mest lyssnade på Ebba Grön & Imperiet. Mångamånga av låtarna har jag ändå ingen långvarig relation till, men det hindrar mig inte från att gilla honom väldigt mycket.

Ternheim och Wadling har jag knappt hört, mer än att Wadling var med på julkonserten med Göteborgssymfonikerna förrförra året.

Jag vet att jag inte är helt historielös, inte ens musikaliskt. Men idag känner jag mig rotlös. Det finns så mycket att lyssna in sig på, och det är underbart roligt att ha snubblat över såna mängder musik som jag tycker om på senaste, men det blir så... platt? Att ta in allt på en gång? Det blir inget perspektiv, inget djup i bilden av musiken.

Det finns ingen som helst mening med att gråta över spilld mjölk.

Wadling var iallafall störtskön, med underbar självdistans som inte alls hindrade honom från att beröra och inte bara underhålla. Lite känns det som att... man får passa på att njuta av honom. Han ser allt lite skör ut. Bäst var hans version av Svampbobs "Best Day Ever". :D

Ternheim var grym. GP-recensenten klagade på ljudet, men jag må vara en förgrovad plebej men några ljudproblem tänkte jag inte på. Roligt mellansnack och sköna, sköna låtar, mest från den nya skivan. Och det var egentligen först när hon påpekade att alla låtar har dystra texter som jag alls tänkte på det, för det var en sjukt glad konsert. Hon var glad, musiken kändes glad och publiken, ja... vi var nog gladast av alla.

Ja, och så var det ju då Thåström. Jag och vännen var och såg honom i Lisebergshallen i våras, men då hade vi sittplatser ganska långt från scenen så även om vi fick gott om tillfälle att studera hans säregna dansstil så såg vi inte mycket mer än så. Igår var vi typ sju rader från scen, med full vy över sneda leenden och spastiska handrörelser. Och, jag såg att han har en tatuering med Einstürzende Neubauten-figuren på insidan av vänster underarm! Min favoritplats för tatueringar, och en liten hälsning från vad jag har by way of musikhistoria. Thåström + Neubauten. <3

Och musiken... åh. En del låtar som sitter i ryggmärgen och alltid kommer vara en del av mig, en del låtar som jag knappt hört, men alltihop genomsyrat av Thåströmhet. Vi är absolut inga själsfränder, han och jag, men han går rätt in i hjärtat för det, och framförallt gillar jag att han först och främst är sig själv, precis så sentimental som han känner för att vara och skit i allt annat.

Anna Ternheim gjorde ett litet inhopp också, på "Kärlek är för dom", och det var så sjukt coolt! Det lät fint, såklart, men framförallt var det roligt att se för stunden innan stod hon på scen och berättade om hur glad hon var över att spela på samma scen med sina två idoler sen barnsben. När hon kom på igen såg hon ut att vilja försvinna genom scengolvet och studsa ur sina stålhättor, samtidigt. Det är en fin, fin sak att se en annan mänska glad.

Framåt slutet av konserten spelade Thåström dessutom en skitfin nedtonad akustisk version av Die Mauer, och jag hade då aldrig trott att jag faktiskt skulle få en chans att stå och yla med i den låten med tusentals andra med the man himself i spetsen. Min inre fjortonåring var salig. Min yttre 29-åring var gaanska lycklig hon med.

Efter konserten drabbades jag av intensiv hemlängtan till stamstället på andra lång. Efter lite övertalande, en omväg förbi Stage Door, som bara... kändes fel, och sjukt god falafel, styrde vi kosan mot andra lång. Och firade med några Newcastle Brown Ale, bara för att jag blev så sugen på det när jag såg Thåström hälla i sig en under konserten.

"Min" bartender var där, djupt inbegripen i ett samtal med nån blondin, och vi stötte på en gemensam bekant till min vän och han med armarna. Så det var ju lite sorgligt på sitt sätt, att komma att tänka på armarna och inte ens få träffa honom. Men bekantingen hade med sig ett sjukt roligt sällskap bestående av en trulig grabb med Morrissey-komplex (eller nåt) och en skitrolig tjej med piercingar i smilgroparna och hämningslös svada.

Och ingen av bartendrarna som jobbade för kvällen försökte ens ge mig ett glas till ölen, och man kunde se det som att jag är där sorgligt ofta men jag ser det som att det är något slags hem.

* * *

Jag är ganska trygg i att jag inte behöver något förhållande för att vara en hel människa. Senast idag var det en artikel i GP om en avhandling om heterosexuella relationer och hur dessa förväntas fungera, och återigen tackade jag nån stjärna av okänt ursprung för att jag inte har det så iallafall.

Men.

Jag känner mig lite ensam.

Det vore roligt att träffa någon som åtminstone vill ha mig, liksom? Åtminstone lite? Åtminstone ett tag?

Fast det där är inte riktigt sant.

Det ska ju vara någon som jag vill ha också, annars är det ingen mening.

Men jag känner mig ändå lite lonely. Just idag.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Kit: (3 jul 2009 14:08)
*långdistanskramar*

Och jag har ett liknande förhållande till svensk musik - minus faktiska konsertupplevelser, då! Det är underligt, för jag älskar musik, men jag tillbringade barndomen med musik från Sydafrika och Frankrike, och sen blev det radio och det där med den svenska musikscenen kom jag liksom aldrig in på.

Så jag förstår vad du menar, tror jag att det är jag säger.

Anne: (5 jul 2009 21:09)
Kram. :)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::