vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Självmedicinerar

21 apr 2009 21:54
Dagarna går så långsamt. Det känns som att det är månader sen den där gången jag stod mitt emot den vackra pojken på spårvagnshållplatsen, ett halvår sen jag vaknade av att han höll om mig, åratal sen vi famlade efter varandra på hans golv. Tiden går långsamt, men den pressande känslan av längtan och saknad lättar lite, lite. Lite för varje dag.

Jag försöker lära mig att se mer av världen och människorna. Inte vara enkelspårigt fixerad vid en enda person som bara inte vet utan mer se vad som dyker upp.

Igår på jobbet blev jag till och med flirtad med ett par gånger, eller jag märkte av det från folk som jag vet att jag brukar se regelbundet men som jag liksom inte uppmärksammat tidigare.

På kvällen var det dags att lätta på trycket med öl och en vän, vi satt i baren på det vanliga stället och pratade strunt och ömsom fnissade, ömsom suckade tungt. Bartendern, som på senare tid skaffat sig en oroväckande inblick i mina dryckesvanor, var vänlig nog att hålla mig sällskap medan min vän smet iväg på ärenden. Bartendern som har ögon som kan glittra en flicka till distraktion om hon inte ser upp, och som kom runt baren fram till mig och inte vet jag riktigt vad som var meningen skulle hända men jag var redan så ofokuserad av flera öl att jag nog mest bara tittade lite dumt.

Öl är gott, och att bara sitta med en god vän och prata om vad som helst medan tiden går och medvetandet försvinner, med en trevlig karl som kommer förbi och tittar till en ibland, det är som balsam för själen. Jag hamnade hemma hos vännen sen, slocknade så fort jag kommit innanför dörren, och vaknade imorse till en mjuk och fin värld.

Det är verkligen häpnadsväckande hur skönt det var att vara lite bakfyllemosig idag. Ledig dag utan krav och måsten, och hjärnan såpass inlindad i fluff att alla vassa kanter i tillvaron var som bortblåsta. Större delen av dagen har jag lyckats hålla mig till att bara rycka på axlarna åt fina pojkar och saknad, och vinden har varit sval mot min panna och jag har druckit kaffe och vandrat omkring i stan och tagit bilder på ekivoka tulpanknoppar och det har varit lugnt.

Nu är det mörka kvällen och de vassa kanterna gör sig lite påminda. Men vi ska styra upp lite pannkakor här, smeten står och sväller i skrivande stund, pannkakor med grädde och hallonsylt spetsad med frysta blåbär. Och visst, det vankas en räcka med arbetsdagar, men på lördag är det fest igen, och kanske att det kan finnas tid till trevliga aktiviteter några kvällar innan dess också. Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som att jag släpar mig fram med lediga dagar som ishackor på den här glaciären jag hamnat på...

Men även här måste det komma töväder. Det är jag säker på. Rätt vad det är så smälter isen och livet bjuder på fäste alldeles av sig självt.

Any day now.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Kit: (22 apr 2009 17:28)
Mmm, pannkakor! Och det är klart att det kommer töväder snart. Det är ju vår. *kramar*

Anne: (30 apr 2009 15:42)
Kram.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::