vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Bends With the Remover to Remove

24 jan 2009 22:49
Jag tänker på kärlek idag.

För alla mina kärlekskranka tendenser så är det inget jag kontemplerar sådär i tid och otid. När jag ser par i vardagslag så tänker jag oftast på allt det där besvärliga; på hur man skaver på varandra, stannar för att man inte vågar annat, håller ihop för att liven blivit så outgrundligt sammanvävda att man inte vet var man skulle börja särnystandet.

Jag tänker på hur det är när kärleken upphör, med andra ord.

Men hur det nu är, jag gissar att den här stiliga personen som spökar i mitt huvud har nåt att göra med saken, så har mina befästningsverk mot kärliga tankar drabbats av (förhoppningsvis tillfällig) sviktan.

Och jag ser en man ta tag i sin kvinna och dra henne intill sig i en snabb omfamning innan de skyndar vidare, inte en sån där som ska visa hela världen att han äger henne utan en som visar henne att hon äger honom...

Eller tusen små uppmärksamheter och vänligheter, eller delade hemliga ögonblick av humor som bara de två förstår, eller trötta blickar bytas över huvudet på griniga barn av föräldrar som *inte* tar ut frustrationer på varandra utan som bär det tunga, tillsammans, i vissheten om att det lättar när som helst.

Stillsamt gryr det i mig en förståelse av att det finns något som jag inte upplevt. Jag har sett delar av det där i mig och mitt, i glimtar, men den där stora sanna kärleken, den har jag inte varit med om.

Ja, och jag vet inte om jag tror på den. Vem kan säga? Vad som helst kan hända, och de där två som är så varsamma med varandra idag, vad är det som säger att de inte är bittra fiender innan året är över?

Och ändå. Jag tror på det. Jag tror att det finns trogna sinnen, och på tvärs emot allt vad vett och sans och ett cyniskt sinnelag säger mig så tror jag på en kärlek som är en ever fixed mark.

Det betyder inte att jag tror på den för alla. Eller, jag tror att alla kan, men jag tror inte att alla per automatik kommer att träffa någon som de kan dela en sådan med. Men jag såg, och det var säkert i en av våra vördade kvällstidningar, att det gjorts undersökningar där par som hängt ihop i många herrans år fick titta på bilder av sina äkta hälfter medan deras hjärnaktivitet mättes, och i 10% av fallen så reagerade hjärnan likadant som hos nyförälskade par.

Tänk! 10%. Vart tionde par. Är inte det fantastiskt? Jag menar, på riktigt? Att det finns något annat än vanan och rädslan för ensamhet som binder människor samman? Och mer än det, att det kan finnas den där svindlande känslan som tar andan ur en, och att den ibland kan fortsätta i åratal?

Men jag tycker fortfarande att det är fascinerande att folk i alla tider uttalat sig tvärsäkert om evig kärlek. Jag är i slutet av Great Expectations, och Pip har deklarerat sin odödliga kärlek för Estella, och förklarat hur hon lika lite kan förändra hans känslor för henne som riva ner London sten för sten med sina blotta händer (jag sammanfattar ur minnet här ifall någon undrar...), och jag häpnar.

Skulle man kunna skriva en sån sak idag? Mitt bland dejtande och tillfälliga förbindelser och den ständiga jakten på det grönare gräset, för att inte tala om det svartsjuka vaktandet på sin rätt och förtjänst, vem i hela världen skulle, som Pip, ständigt gå omkring och älska en onåbar Estella?

...och å andra sidan, vem skulle älska en nåbar Estella? Eller finns Pips kärlek på riktigt, är den oavhängig sitt föremåls nåbarhet?

Kan man älska det man kan få?

* * *

Härförleden tittade jag på film med en god vän. Vi hade lite Emma Thompson-nostalgi, vi såg Sense & Sensibility och The Winter Guest. Och alldeles oavsett allting annat så slår det mig nu att för allt romantiskt fluff i Jane Austens böcker (& filmatiseringar därav) så har hon en ganska intressant syn på hur det går till när man väl är gift. Jag tänker nog mest på paret Palmer, som verkar osannolikt illa matchat men ändå... fungerande. Och jag kan inte låta bli att undra hur det såg ut när *de* var förälskade och innan de gifte sig. Mr Palmer på friarstråt. Perish the thought...

Men hon var en smart kvinna, och det lär inte ha undgått henne att de här romantiska ogifta paren och de markedly oromantiska äkta paren är två sidor av samma mynt...

Jaa-a. Och det var den tråden det, alldeles tappad.

Men det snurrar runt i min skalle, och i mitt hjärta.

För hjärtat är lite klokare än förr, så det har förstått att det bultar för något det inte känner och vet att inte hänga upp sig för mycket. Det jag känner är inte kärlek, det är förälskelse, pirr, och i vissa fall hjärtflimmer och lättare anfall av yrsel (pinsam? Vem?). Och den här plötsliga mängden insikt i hjärtat, den får hjärnan att fundera på allt möjligt.

Till exempel på detta; om det kan kännas såhär bra att bara träffa någon då och då som man egentligen inte ens riktigt har någon relation till...

Hur känns det då när man är kär?

Hur har kära människor tid att över huvud taget göra nåt annat än peta på varandra och fnissa?

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


mando: (28 jan 2009 19:39)
Åh, jag läser och ler! Åt dina underbara formuleringar och kluriga tankar. Jag har inte svar på alla dina frågor men kanske på en:
Ja, man kan älska det/den man kan få. Alldeles galet mycket, är fullt möjligt. :)

Anne: (28 jan 2009 20:49)
Vad jag blir glad av att höra att man kan det. Djupt och innerligt. :)

Och vad gäller snälla komplimanger så tackar jag hjärtligast och blir mycket glad! :D

Garbo: (29 jan 2009 09:04)
Vad fint du skriver!

Anne: (29 jan 2009 22:24)
Tack!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Daniel, Daniela
:: reklam ::