Anne
Jämmer & bedrövelse
20 dec 2008 00:42Min telefon har dött. Eller, den har inte dött-dött, men skärmen fungerar inte längre. Den gav upp praktiskt taget utan förvarning efter att jag tappade telefonen i golvet en gång för mycket.
Det här beklämmer mig något alldeles extraordinärt. Dels blir det jobbigt för jag har grejer på gång med folk och all min planering / avstämning sker medelst sms, dels vet jag inte om jag har mina kontakter sparade i telefonen eller på simkortet, men gissar på det förra, vilket -- quelle catastrophe.
Och jaaaa det är klart att det inte är någon katastrof, det ordnar sig ju, på ett eller annat sätt, och förlorade nummer som inte går att återfå leder ju säkert till folk som jag ändå inte pratar med och förr i tiden fanns inte ens mobiltelefoner! Och yada yada.
Men det är min fina fina överdrivna fåniga prinsessmobil, ju! Som har en hemlig glad mun som ler bara för mig, och snirkliga mönster, och bilder på folk jag tycker om, och som är rosa... Min töntiga men högt älskade leksak! Min ständiga kompanjon i nästan två år! Jag försöker gång på gång få fart på skärmen igen, men hittills har ingenting fungerat.
Det retligaste är väl kanske att det pep i den förut, ett sms-pip, och jag har ingen som helst möjlighet i hela världen att läsa meddelandet eller ens se vem det är ifrån. Det *kryper* i mig av frustration när jag tänker på det! Och när jag upptäckte felet förut idag så var det för att jag hade ett missat samtal som jag skulle kolla vem det var ifrån. Och redan då såg jag att jag hade ett oläst sms liggande. Allt detta på den fullständigt meningslösa yttre skärmen som man inte kan *göra* nånting på...
Nej, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har beställt en ny telefon, och tackar min lyckliga stjärna för att jag har pengar till sånt, men den kommer ju inte förrän... ja gud vet när nu när det ska vara jul och allt! Tänk, jag kanske är telefonlös ända in i nästa *år*! Aaaah!
Crap crappity crap crap. With a sprinkling of crap on top.
* * *
Nåja. På plusfronten håller jag iallafall på att bli frisk från en förkylning som jag lyckats trotsa såpass att jag inte behövt vara hemma från jobbet alls. Det är nog första gången på jag vet inte hur många år som jag *inte* blir helgolvad av en förkylning. Bara sådär lite lätt golvad så jag inte klarar av att göra nånting alls utöver att jobba.
Men jag är leeeedig i helgen, och har en hel del trevliga saker att se fram emot, bland annat systerhäng och julkonsert med musketöserna imorgon och en slö slapp och likgiltig söndag, eventuellt kryddad med lite liseberg på slutet.
Och telefonen kommer väl så småningom.
Jag är iallafall glad för att jag hade sinnesnärvaro nog att inte välja sms-avisering när jag beställde den nya telefonen...
Och så tror jag att jag trots allt kan ta emot samtal med mobilen. Kan inte ringa någon, för ehhehe jag behöver se vad jag gör för att lyckas med det, men om någon skulle få för sig att ringa mig så borde det funka. Så det ordnar sig nog.
