vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Althea

Jag älskar dig Märta Tikkanen

6 mar 2017 21:09
Jag sitter på biblioteket och bläddrar igenom Århundradets kärlekssaga och får tillslut lägga bort den när tårarna bränner bakom ögonlocket för igenkänningsfaktorn är fortfarande smärtsamt hög.
Jag kommer alltid att älska honom oavsett vilka människor som kommer in i mitt liv, alltid en del av mig i alla fall kommer att minnas den första sommaren tillsammans då jag var tokkär, toklycklig och tokig i allmänhet och hans omfamning var det jag levde för. Den biten kommer alltid att leva kvar i en dold plats i mitt inre. Han var mannen i mitt liv. Han var den jag skulle bli gammal med. Den känslan kommer inte att gå sudda bort men allt annat har redan försvunnit eller är på väg. Jag saknar inte hans beröring eller att sitta på lördagsmorgnar med en hotellfrukost och lösa Melodikrysset. Inte heller saknar jag våra vansinnesresor vart det än bar av eller att vakna upp bakom hans rygg. Trots att kärleken finns kvar är det numer snarare en teori som inte alls fungerar vidare bra i praktiken. Jag skulle vilja säga att min kärlek är som kommunismen, en vacker och god tanke med katastrofala följder om man faktiskt iscensätter det för förhållandena är inte riktigt rätt, ungefär som då det begav sig under tsarriket.
Jag märker hur han försöker nästla sig in, genom barnen, genom sex, genom självömkan, genom resor, genom presenter. Han tittar förbi och jag hänvisar honom till en av barnens sängar om han tänker sova över vilket resulterar alltid i att han åker hem. Han har en tendens att lägga skulden på mig, pussy power eller pms medan jag lugnt förklarar att det är hans drickande som satt honom i den här situationen varav diskussionen tar slut rätt snabbt. Han försöker hitta sätt att äta kakan och ha kvar den, problemet är att kakan har rullat iväg och är varken intresserad av det ena eller det andra.
Jag vet, jag borde vara strängare och anamma principen: no contact, det vore väl lättast och mest effektivt. Men jag har inte för intet spenderat de senaste fem åren i ett missbrukarförhållande utan att ta lite stryk och blivit lätt medberoende. Någonstans ömmar jag för honom och kanske han även ibland lyckas slå an på mina strängar av medlidsamhet. Jag erkänner, där har jag inte riktigt lyckats. Men å andra sidan, vem är perfekt?
Så medan kommunismen lever kvar i en tankevärld där inget är realistiskt så fortsätter jag strävsamt vägen fram medan järnbristen ännu en gång sjunger en olycklig sång och det mesta ser becksvart ut men å andra sidan efter tredje infusionen järn så brukar det vända det med.

Tills jag förstod
Jag kan ändå inte
Hindra dej
Ifall du
Verkligen vill dö
Ansvaret
För ditt liv
Är inte mitt

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Tintomara: (8 mar 2017 18:33)
Har du järnbrist? Det har jag också. Infusion skriver du, är det blodtransfusion? VC skickade mig till akuten men de skickade hem mig med tabletter, något som förvånade dem på VC och de som de diskuterat med, bl a en överläkare på kirurgen. I morgon blir det gastroskopi. Usch. Vet de vad din brist beror på? Ursäkta att jag inte kommenterar resten av det du skrev, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Annat än att jag hoppas det lättnar.

Althea: (8 mar 2017 19:59)
@tintomara äsch, man kommenterar det man vill, inga måsten här.
Jag har haft det i över tre år. Dels för att jag har väldigt riklig mens, vilket jag nu fött tabletter mot, men det är fortfande mycket. Sen äter jag glutenfritt,, men inte för att det hjälper. Jag kan inte åta järntabletter, får ordentlig magknip av de snällaste tabletterna. Jag får dropp. Köper ut venofer på Apoteket sen kopplar de upp mig mot ett dropp. Får en ampull första gången, sedan två och sedan två till. De vet inte varför men jag ska försöka boka tid med en annan läkare så jag får svar på vars mitt järn dräneras. Sist jag hade jättelångt var i somras och fick också järndropp då. Får ungefär en gång i halvåret, före det var tredje månad, men det var som samt då jag blödde som en stucken gris. Hoppas de hittar var det felar, men be om att få järndropp för då blir du piggare betydligt snabbare. Det är så destruktivt att vara låg i järnet och jah får självmordstankar, hjärta slår konstigt, orken försvinner och jag vill mest gråta.

Althea: (8 mar 2017 21:34)
Ursäkta alla stavfel...jag och plattan är inte riktigt vänner.

Tintomara: (9 mar 2017 14:51)
Hoppas det ordnar sig med ditt blod! Jag trodde jag var deprimerad, så jag vet vad du menar! Antar att det är bra att det "bara" är blodbrist.

Althea: (9 mar 2017 18:56)
@tintomara Jo det är ju lätt åtgärdat, men himla jobbigt innan man får bli pigg igen. Tog min andra dropp idag, ska ta sista nästa vecka. Hoppas det löser sig för dig med.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Althea
477 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Althea en ros

Althea har skrivit om

Nuet trött idiot Dejting ensamhet Absurditeter Ledsen Avsky!! känslor Musik Exet hejdå 2017 Fjortis stress

Altheas senaste Ord

» Some die just to live
14 nov 2017 15:59
» Nördord
1 nov 2017 19:29
» Djävla dans
14 okt 2017 20:56
» Kräks lite.
7 okt 2017 19:16
» Allt snurrar kring mig
4 okt 2017 09:59
» Because I´m happy.
26 sep 2017 23:17
» We go driving in your black car
24 sep 2017 01:20
» Skit skit skit
21 sep 2017 20:05
» Carry on my wayward son
5 sep 2017 09:11
» I am the Walrus
29 aug 2017 12:10
» Försent för edelweiss.
16 aug 2017 07:40

Dagens namn: Klemens
:: reklam ::