vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Althea

Well fuck you

12 sep 2016 20:17
Att diskutera med en alkoholist är som att frivilligt banka huvudet i väggen åtskilliga gånger tills det kommer blod. Det leder absolut ingen vart och alkoholisten är så van att ljuga, dölja och slingra sig undan så ens försök att få fast den är som en katt och råtta lek där du aldrig någonsin kan vinna. Om du påstår något som skett tidigare, du var där och han var där, så kan han vrida om hela händelsen till något helt annat och om du håller på tillräckligt länge så börjar du tro själv att du är den som är galen och har förvrängd verklighetsuppfattning. Det tog mig ett tag att inse att allt jag ser och hör är verkligt, det är han som inte kan hantera verkligheten.
Diskussionerna blir en rundgång där du aldrig får svar på dina frågor, inte ens de som ställs direkt. Du bankar med huvudet i vild förtvivlan och försöker på alla möjliga infallsvinklar och håll att få en reaktion eller om ens så bara en bekräftelse. Har du tur kanske du till slut ger upp.

Hela mitt huvud blöder efter år av bankanden. När man väljer att vika ut sina känslor, gråta ut sin sorg och försöka få något som helst gehör så möts man antingen av tystad, vilket är det absolut vanligaste eller dessa repliker som jag hört in till leda: Jag är trött, jag ser på film, jag ska fika nu, jag måste fixa det här först, du hur gick det egentligen med bilen nu.
Till slut börjar man skrika högre varav irritationen hos den alkoholiserade bara blir större och till slut så vet vad man vad som sker, allt blir mitt fel. Om jag bara inte hade gjort si eller så.
Nedbrytningen sker gradvis och straffet om man ignorerar honom är att han plockar in någon ny. Så sitter man där och allt blev ens eget fel igen.

Jag vet inte egentligen hur jag hamnade här. Blodig och sönderslagen, men allt började med en himlastormande förälskelse som gick så fel som något kan gå. Men när någon säger att hen älskar en så tror man på det och när man då plötsligt blir ställd i kylan och bortputtad så förstår man inte riktigt vad som händer. Första gången, andra gången, tredje gången....sen rullar det på och blir till en elak dans där jag hela tiden ville vinna. Välj mig låg jag gråtandes och sa medan han aldrig svarade på de orden.
Ta mig. Se mig. Så sjönk jag så lågt någon någonsin kan sjunka och grät mig till sömns på golvet för jag kände mig värdelös och oälskad. Men jag gick alltid tillbaka.

Så här i efterhand är jag fortfarande osäker om det var en misshandelsrelation eller om jag bara är dum i huvudet, eller för tjurig. Varför gå tillbaka till någon som slår en.
I början var det så klart det där världskända hoppet som hela tiden glödde starkare än förnuftet. Men sen då. När hoppet glödde mindre och mindre och när jag tillslut visste att det här kommer aldrig att gå. Jag kan aldrig vinna. Varför gick jag då tillbaka till någon som slog mig till marken om och om igen. Hotade med självmord, förnedrade mig, hade andra på sidan om och hela tiden behandlade mig sämre än en hund. Varför? Jag vet inte.
Men som allt annat en alkoholist tar i så dör det. Jag dog. Dog i den sörja jag själv skapat, utan stolthet och utan nåd. Men som alltid när man når botten så finns det bara en väg. Upp.
Så jag skalade av mig mitt gamla jag, hon som låg och grät på golvet efter en idiot. Hon som vred sig ut och in för en människa som inte ens kunde köra henne till akuten när hon var sjuk för han var full, eller kunde komma på hennes födelsedag för han var full, eller kunde spendera någon högtid med henne för han var full. Så jag blev någon annan, någon som alkoholisten inte kunde döda hur mycket han än försökte. Jag blev bättre.

Men såren finns kvar, blodet är inte upptorkat och allt är ur led. Trots det så lever jag och planerar att fortsätta så. Jag ångrar bara att jag slösade på mycket tid på någon som inte ens förtjänar ett ögonkast. Kanske jag borde ha vetat bättre, men om inte annat så vet jag det nu.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


norrakvarken: (13 sep 2016 12:57)
Du skriver så bra. Jag blir mållös. Jag vill inte att du ska tro att jag bara har läst för att dra slutsatsen att du skriver bra. Jag menar att det du skriver känns viktigt. Avskalat & tydligt. Det berör mig. & jag tror att vi är många som står inför denna fråga: varför har jag vridit mig i plågor för en idiots skull? varför har jag kommit tillbaka om & om igen, till någon som behandlar mig som en hund?

Althea: (13 sep 2016 18:01)
Tack @norrakvarken, dina ord värmer. <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Althea
477 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Althea en ros

Althea har skrivit om

Jag Nuet Ledsen Älskar! Fjortis allt Barn Dejting Livet smärta Exet 2017 2016 Förvirrad 2015

Altheas senaste Ord

» Some die just to live
14 nov 2017 15:59
» Nördord
1 nov 2017 19:29
» Djävla dans
14 okt 2017 20:56
» Kräks lite.
7 okt 2017 19:16
» Allt snurrar kring mig
4 okt 2017 09:59
» Because I´m happy.
26 sep 2017 23:17
» We go driving in your black car
24 sep 2017 01:20
» Skit skit skit
21 sep 2017 20:05
» Carry on my wayward son
5 sep 2017 09:11
» I am the Walrus
29 aug 2017 12:10
» Försent för edelweiss.
16 aug 2017 07:40

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::