vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Althea

Nu nalkas våren, har ingen att gå med

1 mar 2015 21:41
Vi träffades i en tid av kaos, där allt stod upp och ner. Vi svävade i väg tillsammans och la oss i den rosa bubbla som vi skapade för att glömma alla våra problem och vårt förflutna. Du, krossad av att bli lämnad och med ett alkoholproblem som var större än du såg själv. Jag, på väg ut ur ett olyckligt äktenskap som slagit mig till marken och fått mig att tro att jag var värdelös. Vi älskade, skrattade, dansade, älskade lite till och jag skapade i mitt huvud en framtid tillsammans. Jag och du i en lycklig bubbla. En familj. Ett hem. Någon att somna med. Någon att luta huvudet mot när stormen blåste hårt. Jag ritade upp en magisk illusion som skulle slå mig till marken väl den dag den sprack. Vi skulle gifta oss. Leva tillsammans tills du blev gammal och grå. Jag skulle sköta om dig då du inte längre orkade, för vår kärlek hade fått mig att orka vad som helst. Du var den jag skulle ligga bredvid varje natt och dela tankar med, bråka med, älska med och känna mig trygg med. Vi lurade oss själva att tro att vi någon gång skulle hitta en stabil grund att stå på.

Istället hamnade vi tillbaka på ruta ett. Om och om igen. Du kastade bort mig. Jag hittade någon annan. Du ljög för mig tills din tunga blev svart medan jag stoppade min tunga i någon annans mun. Vi började långsamt förstöra den rosa bubbla vi så omsorgsfullt byggde upp den där våren när jag fortfarande trodde att kärleken övervann allt. Du med att konstant lämna bubblan vi skapat och jag med mitt konstanta sökande efter någon att fylla upp det tomrum du lämnade efter dig. Emellanåt försökte vi återskapa det vi en gång förstört. Resor med tåg, solskensbad på stränder fyllda med längtan, husvagnssemester, en efterlängtad julafton som kom alltför sen för att rädda det vi en gång haft och sedan alltid denna ångest att aldrig veta när man skulle bli lämnad. Alltid detta svek som rev mig i små bitar och jag fick svårare och svårare att plocka ihop de bitar du krossade.

I rädsla av att förlora allt vi skapat och framför allt den största rädslan, att förlora dig, vände jag mig ut och in för att få dig att förstå hur fantastiskt det vi hade var. Jag tjatade mig blodig, jag pratade tills orden tog slut för att försöka få dig att förstå lite till, jag följde med på möten, kollade upp medicinen i skåpet, jag la om mina planer för att du inte skulle ha en chans att ännu en gång lämna mig, jag gav upp mina vänner, min familj och mina intressen för att desperat försöka bevara de små spillror som fanns kvar av vårt förhållande. Jag försakade mina barn i förhoppning om att få en gnutta till av dig. Om jag bara var någon annan, någon bättre eller gjorde annorlunda kanske du för en gångs skull skulle välja mig. Jag skrek tills mina lungor tog slut på luft att du skulle se mig, höra mig, röra mig och välja mig. Välja det som jag en gång trodde kunde bli så bra. Välja den rosa bubblan där våra själar kunde mötas och växa. Men varje gång blev jag lämnad med mina drömmar krossade och framtiden ännu en gång omskriven.

Jag har trasat sönder mig själv allt för att du alltid kom tillbaka och bad om mer. Mer av mig, mer av min tid och mer av de bitar jag så omsorgsfullt klistrade ihop. Men när jag stod där bland alla mina saker som i all hast kastades ihop. När jag grät så hjärtat skulle brista medan du med bister syn tittade på mig som om jag vore galen och allt var mitt fel så gick de sista bitarna sönder. Jag lämnade dem där på din trapp. Det fanns inte längre någon framtid att hoppas på och framför allt så dog all mitt hopp om att vi någonsin skulle kunna älska, skratta och dansa tillsammans igen. Jag hade i så många år lurat mig själv och sett saker som inte fanns. Framför allt hade jag sett en man i dig som jag trodde var verklig. Istället föll illusionen om oss sönder och samman och den framtid jag en gång trodde var möjlig dog och plötsligt stod jag där ensam och försökte hitta en alldeles egen väg att gå. En väg där du inte var välkommen. En väg där jag lämnade allt bakom mig och framtiden var alldeles blank. Och jag började gå, precis som jag hade gått för tre år sedan när jag vandrade in på din väg.

Jag säljer huset. Jag flyttar till en lägenhet inne i samhället. Jag väljer att spendera framtiden med mina barn. Jag börjar på ny kula. Framför allt så har jag dödat allt hopp om att du någon gång kommer att bli nykter. Jag vet att du aldrig väljer mig. Jag har insett att den framtid vi en gång lurade oss att se enbart var en illusion skapad i en tid då vi båda behövde den. Numer behöver jag inga rosa bubblor att gömma mig i och du fortsätter med alkoholen precis som vi aldrig hade mötts. Våra vägar skildes för länge sedan, vi valde bara att inte se det eftersom den kärlek vi en gång delade nästan kunde övervinna allt. Allt utom alkoholen.

Jag önskar dig all lycka, vad det än må vara, men vi hittar den inte tillsammans längre.

/Althea

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Mini: (2 mar 2015 07:52)
Det är sorgligt när man inser att det man trodde man haft, egentligen inte varit det man önskade. Hoppas för din skull att du klarar att stänga den dörren helt och sakta men säkert hitta en ny positiv framtid för dig och dina barn! Kram!

Althea: (2 mar 2015 09:16)
Ja det börjar väl vara dags vid det här laget...


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Althea
477 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Althea en ros

Althea har skrivit om

idiot känslor familj stress Absurditeter ensamhet Exet dagar trött Bra! Reiki Ångest Musik smärta Förvirrad

Altheas senaste Ord

» Some die just to live
14 nov 2017 15:59
» Nördord
1 nov 2017 19:29
» Djävla dans
14 okt 2017 20:56
» Kräks lite.
7 okt 2017 19:16
» Allt snurrar kring mig
4 okt 2017 09:59
» Because I´m happy.
26 sep 2017 23:17
» We go driving in your black car
24 sep 2017 01:20
» Skit skit skit
21 sep 2017 20:05
» Carry on my wayward son
5 sep 2017 09:11
» I am the Walrus
29 aug 2017 12:10
» Försent för edelweiss.
16 aug 2017 07:40

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::