vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Althea

I didn´t want to be the one to forget

21 dec 2013 23:33
Solen sken över den lilla lanthandeln. Hon svettades när hon gick in och kände en droppe rinna nedför ryggen. Fan tänkte hon att man ska vara så varm, tur det snart är över. Maj var en ovanligt het månad och solen lämnade knappt himlen till nästa dag. Hon plockade upp en blå sliten korg som nog funnits där sedan hon var liten flicka. Som vanligt var det ett virrvarr där inne men någonstans så fanns det en organiserad kaos som hon avgudade. Det var den affären hon vuxit upp med och samma människor vandrade runt där även om sommaren drog fler människor från staden som ville titta på dess kuriositeter. Hade man tur kunde man fynda saker från sextiotalet som låg och dammade i ett hörn. De flesta utomsockens brukade samlas kring den delen men hon hade sedan liten gått igenom allt både en och två gånger. Men stadsborna verkade aldrig ledsna över de udda sakerna. Unikaboxar, bilbatterier och längst ute på lagret något som man behövde just då och som knappast fanns på de stora köpcentren inne i staden. Hon valde bort den delen och gick över på maten. Grillat. Igen. Hon visste vart allt fanns så handlingen gick rätt fort. När hon kom ut ur matdelen så tittade hon ut över parkeringen genom de stora fönstren. För en kort sekund satte hon andan i halsen men hittade den lika fort igen. Hon log lite för sig själv och insåg att profetian hon uttalat för något år sedan helt plötsligt slog in. Där och då. Skulle hon välja att fullfölja den eller gömma sig bakom hyllorna med toapapper. Samtidigt som tankarna passerade genom hennes huvud såg hon henne stiga ur bilen. Den blåa. Den med Laleh i skivspelaren. Klart hon var blond vad annars. Hon gick några steg från tankautomaterna där han stod och skulle tanka. Hon tände en cigarett och kastade håret bakåt i en nonchalant gest. Hon var äldre än hon hade siat om, men ändå blond. Smal. Så klart, vad annars? Hon hittade tillbaka till sig själv och den blåa korgen. Hälsade lite förstrött på en granne som just kom in genom dörren. Hon vandrade vidare till hyllorna där tvättmedlen huserade och valde där och då att inte bry sig huruvida ett möte skulle ske eller inte. Det var länge sedan nu och i ett helt annat liv. Det hade slutat göra ont för länge sedan och även om den blåa bilen passerade ibland hennes röda så var det som om de ännu en gång var främlingar i byarna bredvid varandra. Ibland var det som om det var ett helt annat liv. Hon stod och funderade på tandkräm, plockade ned en i korgen för att vända sig om och där stod han. Brun som en pepparkaka så klart eftersom generna gav honom en brun ton året om och hans soldyrkan gjorde inte saken bättre. Hon slogs av att han fortfarande var gudomligt vacker. De långa benen i ett par moderiktiga shorts och en blå skjorta arrogant uppknäppt så man skymta några hårstrån på bröstet. Hon noterade att han hade rakat av sig skägget. För hennes skull kanske? Hon såg hur han hajade till då hon vände sig om. Han hälsade och insisterade på att hon var vacker även om hon starkt hävdade att hon var en strandad val. Han undrade om han fick känna varav hon skrattade och sa att hon numer var som en vandrande kladdpinne. Hon såg hur hans stora bruna händer la sig runt hennes mage. Han bytte position och log lite lätt då han kände en liten fot sparka på hans hand. Han tittade henne i ögonen och för ett ögonblick så var allt tillbaka. Samtidigt som hans händer låg runt henne runda mage så återupplevde de 2012 i ett kort ögonblick. Kanske var det värmen som gjorde att hon återvände till Stockholm eller bara det faktum att när man delar på allt de upplevt så är det alltid en bit som finns kvar. Han tog bort sina vackra händer och hon nickade ut mot parkeringen och frågade vem den nya stjärnan var. Sa jag inte det sa hon till slut då han tystnad, där på våren då jag lämnade dig på altanen. Vi kommer att träffas igen. Här. På denna affär. Jag gravid med en annan man och du på väg med en blond fyrtiofem åring. Han log lätt och sa att det hade han inget minne av men fyrtiofem var helt klart fel. De var på väg neröver till systern och att han borde betala nu. När hans ryggtavla lämnade henne så visste hon att han kände exakt samma sak som hon kände. Trots att de båda var lyckliga och inte ville vända tillbaka så blir det aldrig samma sak. Hon älskade honom som väntade på henne där hemma. Han som hon somnade med tryggt varje natt och den vars barn hon väntade. Det fanns inget att ångra varken då eller nu. Men fullkomligheten i deras dans det året lämnade henne fortfarande med en viss saknad. Hon packade upp varorna på bandet samtidigt som hon i ögonvrån såg den blåa bilen köra iväg och den lämnade hennes sinne lika fort som den kommit in. Hon hade annat att tänka på. Andra känslor att livnära sig på. Hon kände en spark i revbenet och trots smärtan så fyllde det hennes inre med lycka.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»
Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Althea
477 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Althea en ros

Althea har skrivit om

dagen idag Ord Musik beslut saknar Ambivalens Exet sommar dansband Nuet Livet Älskar! Barn familj ensamhet

Altheas senaste Ord

» Some die just to live
14 nov 2017 15:59
» Nördord
1 nov 2017 19:29
» Djävla dans
14 okt 2017 20:56
» Kräks lite.
7 okt 2017 19:16
» Allt snurrar kring mig
4 okt 2017 09:59
» Because I´m happy.
26 sep 2017 23:17
» We go driving in your black car
24 sep 2017 01:20
» Skit skit skit
21 sep 2017 20:05
» Carry on my wayward son
5 sep 2017 09:11
» I am the Walrus
29 aug 2017 12:10
» Försent för edelweiss.
16 aug 2017 07:40

Dagens namn: Lillemor, Moa
:: reklam ::