vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Althea

Bockstaden

29 sep 2013 12:54
Barnen väcks sent på kvällen för att sättas i bilen och åka till tågstationen. Vi hamnar i en egen sovkupé och äter frukt och dricker dricka. Barnen wowar när vi åker över den stora bron. Den som vi ser varje dag från gården. Vi kryper ner i våra sängar och alla tre barn somnar tillslut. Jag ligger vaken och hör familjen bredvid leva om och dunket från rälsen. Ljuset som tränger in från korridoren lyser upp nacken på han som ligger tvärsöver. Jag längtar att få krypa upp baki den men inser att det är för trångt. Halv sex kommer han och trängs med mig. Barnen är svårväckta men innan vi stannar på stationen är alla tvättade, påklädda och redo. Vi äter frukost på ett hotell. Man kan välja mellan allt och lite till. Mina barn väljer havregrynsgröt. Lite plättar slinker ner med. Vi njuter av bacon, te, ägg, fil med alldeles för mycket nötter och kärnor. Vi sitter länge och äter tills vi nästan spricker. Bilen inhandlas efter lite ångest och vi beger oss till det stora billiga varuhuset med saker som man får bygga ihop hemma. Vi handlar inte vidare mycket och äter middag. Sen beger vi oss hemåt. Sextio mil allt som allt. Barnen somnar i baksätet och vi konverserar lätt. Lättheten försvinner när tröttheten infaller och vi drar sämre och sämre skämt. Vi har trevligt och jag känner den där samhörigheten igen som jag saknat. Han visar mig Sveriges längsta träallé och testar fyrhjulsdriften så jag skriker lite lätt. Vi äter godis och rätar till barn som lagt sig på mage i baksätet. Den stora lägger sig över den minsta så hon gråter och väcker den mellersta. Tillslut kommer vi hem. Helt slut. Alla kastar sig i sina sängar och vi somnar. För första gången på väldigt länge sover jag drömlöst. Jag väcks av den yngsta som kryper ner med kalla fötter och undrar om hon får se på tv. Jag somnar om och vaknar av att ännu en hotellfrukost ställs fram på bordet. Jag kryper upp och sätter mig vid köksbordet och efter mycket om och men löser vi melodikrysset.
Enda frågan är. Varför är jag inte nöjd?

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Mini: (2 okt 2013 01:08)
Jag vet inte.. Kanske det krävs mer än Mora (för det var Mora va? :) ) för att läka ett år som pendlat mellan hopp och förtvivlan? Ibland kanske det är så att man strävar efter ett mål, och när man väl har målet i sin hand så händer det att man upptäcker att det var kampen dit som höll en kvar. Inte själva målet i sig..? Jag vet inte, men ibland kan jag känna så.. Tänker på dig i alla fall och skickar en kram! <3

Althea: (2 okt 2013 10:36)
Tack! Och nej, inte Mora. Den där staden där man tycker om att bränna ner bockar :-D
Jag vet inte. Jag bidar tiden. Få se hur det känns.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Althea
477 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Althea en ros

Althea har skrivit om

irritation Äcklad Förvirrad 2016 ensamhet arg Ambivalens känslor dagen idag dansband Livet Vansinne Reiki idiot Fjortis

Altheas senaste Ord

» Some die just to live
14 nov 2017 15:59
» Nördord
1 nov 2017 19:29
» Djävla dans
14 okt 2017 20:56
» Kräks lite.
7 okt 2017 19:16
» Allt snurrar kring mig
4 okt 2017 09:59
» Because I´m happy.
26 sep 2017 23:17
» We go driving in your black car
24 sep 2017 01:20
» Skit skit skit
21 sep 2017 20:05
» Carry on my wayward son
5 sep 2017 09:11
» I am the Walrus
29 aug 2017 12:10
» Försent för edelweiss.
16 aug 2017 07:40

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::