vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Althea

But I´m the only one who needed saving....

3 sep 2013 20:37
Jag har hört under så lång tid att jag behöver någon som lugnar ner mig. Någon som gör mig stabil. Så när jag träffade min första fästman i 19 års åldern var alla så nöjda och glada. Han var lugn och stabil. Skitbra. Vi flyttade ihop och förlovade oss och hela alltet. Jag började på högskola och hittade en annan värld. En värld där han inte passade in i och framför allt hade det börjat knaka. Han var sjukligt snål och skrytsam så öronen höll på att trilla av. Min släkt var lite ledsen att det tog slut för de gillade ju honom. Han var ju lugn och stabil.
Sen träffade jag narcissisten. Honom gillade ingen. Men jag var kär som en fjortonåring och vi flyttade ihop. Och flyttade isär. Och flyttade ihop. Och flyttade isär. Snälla Althea du är så stressad när du är med honom han är inte bra för dig. Okej. Han var inte bra för mig, men jag var kär och lite dum. Det tog slut, helt och hållet slut och alla var glada och nöjda i min släkt.
Efter honom träffade jag barnens pappa. Alla var så nöjda och glada för han var ju så lugn och stabil. Ja sa jag, jag blir ju så lugn när jag är med honom. Det känns så stabilt och skönt. Sen lurade jag mig själv i ett par år att det var det jag ville ha. Vi skaffade ju barn för tusan, då måste man vara lugn och stabil. Den perfekta lilla familjen och jag var olyckligare än någonsin. Men jag pressade ner alla rebelliska känslor för jag var ju lugn nu. Alla var ju så glada och nöjda och tyckte att min man var ju så fantastiskt bra för mig. Jag var så lugn att jag blev extremt tråkig. Livet var trist. Vi gick i familjerådgivning, men vad hjälpte det. Jag ville ju gå, men så gör man inte då man har hus och barn och hund och vigselring och hela köret. Men jag gick ändå. De flesta tyckte ändå att det var ett bra beslut eftersom de visste hur jag mådde.
Samtidigt blev jag vansinnigt förälskad i en tjugofyra år äldre man. Han var farlig, snygg, äventyrlig och bara så fel. Definitivt inte bilden av stabil och lugn. Alla förfasades och tja, ni vet ju reaktionerna. Men jag kände mig levande. För första gången på många många år. Han tog på mig på ett sätt som gjorde att jag kände mig som en gudinna. Jag köpte nya skor och nya kläder. Jag började köra bil som jag alltid gjort. Musiken skvalade ur min stereo och jag dansade runt. Levande. Vibrerande. Galet kär. Jag var inte lugn. Jag var inte stabil. Jag var bara jag. Det kändes som att kläckas ur en grå och trist kokong för att hitta delar av mig själv som jag gömt bort. För mycket av det goda är aldrig bra, så det slog över istället. Och alla sa, du borde hitta någon som är lugn och stabil.
Så då träffade jag den skäggige när förhållandet med Han med stort H hade svalnat på grund av, tja ni vet. En sån där karl som hade hus, barn, bil, vovve och var helt och hållet bara lugn. Och stabil. Så jag tänkte att han är nog bra för mig. Det är ju det jag behöver har ju alla sagt i 15 års tid. Så jag slätade över mina känslor och låtsades i alla fall vara liiite förälskad. Det kunde ju bli så bra. Så där som man vill ha det med äktenskap, villa, volvo, vovve och sånt. Alla var så glada för min skull och jag verkade ju så lugn och stabil. Så där lugn.
Det funkade inte. Mest för att mitt inre brann för någon som var betydligt mer nyckfull. Sen började jag inse att jag inte alls behöver någon som är lugn och stabil. Det tråkar ihjäl mig. Jag vill inte vara lugn och jag är redan stabil i mig själv. Och nu säger de att jag ska lugna ner mig och det kommer nog att komma någon en dag, med undertexten: Som är lugn och stabil. Jag kräks lite i munnen och undrar hur dessa människor har lyckats leva med mig i 32 år och fortfarande inte förstår vem jag är eller hur jag fungerar. Snarare ser de mig på det sätt som jag borde vara än den jag är. För den jag är duger ju sällan. Oftast aldrig.
Herregud vad urringat du har. Ska du sminka dig så mycket. Det där ser ju ut som horskor. Men ska du inte lugna ner dig. Kör inte så fort. Var inte så arg. Men vad du har mycket saker här i hallen(sparkandes runt några barnskor och en jacka). Det ligger då kläder överallt här. Men det var då en kort kjol.
Ja, det är jag. Det har varit jag i ganska många år och jag undrar hur ni kan ha missat det och fortfarande bli chockerad över att jag har köpt ett par skor med alldeles för höga klackar och för mycket nitar på. Lugn och stabil.


Kanske det är som Carrie sa i SATC:
Maybe some women aren´t meant to be tamed. Maybe they need to run free until they find someone just as wild to run with.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Althea
477 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Althea en ros

Althea har skrivit om

Ledsen dansband Bra! dagar Ambivalens Exet sjuka dagar. hejdå Dejting Ord Äcklad Ångest Livet Avsky!! irritation

Altheas senaste Ord

» Some die just to live
14 nov 2017 15:59
» Nördord
1 nov 2017 19:29
» Djävla dans
14 okt 2017 20:56
» Kräks lite.
7 okt 2017 19:16
» Allt snurrar kring mig
4 okt 2017 09:59
» Because I´m happy.
26 sep 2017 23:17
» We go driving in your black car
24 sep 2017 01:20
» Skit skit skit
21 sep 2017 20:05
» Carry on my wayward son
5 sep 2017 09:11
» I am the Walrus
29 aug 2017 12:10
» Försent för edelweiss.
16 aug 2017 07:40

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::