vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Althea

Hjälp!

22 maj 2013 20:35
Så jag lämnade honom där på sängen. Det absolut svåraste jag gjort. På vägen hem grät jag. Jag har aldrig sett honom så knäckt tidigare. Egentligen borde jag vara glad. Det är ju hit jag har strävat. Behandlingshem. Det var ju det som skulle göra att jag kunde leva med honom. Men den största delen av mig är rätt så likgiltig. Jag har ju gått vidare. Om jag lägger till nostalgin så kan jag känna igen hur det kändes att vara tokförälskad i honom. Men rent logiskt så fungerar det inte. För mycket är trasigt och för mycket har hänt. Framför allt har jag redan gått och det gör det så svårt att vända om. Men en stor del av mig ville det. Vända om. Sätta mig på sängen och säga, snälla säg att det är jag och du för evigt. Men jag fortsatte köra medan kaoset spred sig till hela kroppen. Den skäggige kom på kvällen och vi kysstes. Efter dagens turbulenta händelser så kändes det mindre än det borde. Idag har jag gråtit och analyserat varför fjärilarna han gav mig i magen försvann så fort. Kanske är det för tidigt. Men framför allt måste jag sluta jämföra. Sen insåg jag hur skadad jag är. I ett helt år har jag strävat efter att han ska bli nykter. Hans problem har blivit mitt problem. Min oro över att han ska dricka, putta bort mig, inte vilja vara med mig har gjort mig stum. Jag har svårt att känna något just för att jag har lagt ner så mycket energi på att INTE känna. Hur öppnar man ett hjärta utan att dö av rädslan att bli sårad? För herregud vad han är fin. Underbar. Fantastisk. Men jag backar. Backar och backar. För hans känslor för mig skrämmer mig. Han känner så mycket. Så fort. Jag hinner inte med. Samtidigt ställer han inga krav. Han kan ta ett nej. Han kräver inget av mig utom det faktum att få tycka om mig. Kanske det sitter mer i mitt huvud. Jag måste slappna av och ta det för vad det är. Att denna gång vara den som blir älskad mest. Kanske jag förtjänar det. Att bli omtyckt. Att bli älskad. Kanske bara leva i den känslan tills mina murar släpper. För jag vet. Paniken sitter bara i mitt huvud. Eller rättare sagt, det dåliga samvetet.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Mini: (23 maj 2013 10:06)
När du kommer på hur man bankar ner murarna så säg till mig.. Jag har nämligen ingen aning.. KRAM!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Althea
477 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Althea en ros

Althea har skrivit om

Barn saknar idiot stress 2013 bitterhet Dejting Exet Älskar! Bra! dagar han 2017 Reiki irritation

Altheas senaste Ord

» Some die just to live
14 nov 2017 15:59
» Nördord
1 nov 2017 19:29
» Djävla dans
14 okt 2017 20:56
» Kräks lite.
7 okt 2017 19:16
» Allt snurrar kring mig
4 okt 2017 09:59
» Because I´m happy.
26 sep 2017 23:17
» We go driving in your black car
24 sep 2017 01:20
» Skit skit skit
21 sep 2017 20:05
» Carry on my wayward son
5 sep 2017 09:11
» I am the Walrus
29 aug 2017 12:10
» Försent för edelweiss.
16 aug 2017 07:40

Dagens namn: Pontus, Marina
:: reklam ::