vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Althea

Krossad

19 feb 2013 22:45
Aldrig någonsin släppa någon in på livet igen. Aldrig.
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Princess: (20 feb 2013 07:19)
Har tänkt samma sak. Och idag bråkar jag och min nuvarande sambo ofta om att han tycker att jag är iskall och inte släpper in honom. Jag hävdar att jag släpper in honom tillräckligt. Aldrig mer ska jag bli så utsatt som förr. Och jag trivs med att ha den kontrollen...

Althea: (20 feb 2013 07:47)
Samtidigt är det jävligt trist, för det är en känsla av att släppa kontrollen och släppa in någon totalt. Men med senaste tidens resultat så tror jag nog att jag ska resonera som du. Aldrig mer bli så utsatt igen!

Princess: (20 feb 2013 08:17)
Visst är det tråkigt. Och man blir helt jäkla skadad. Och det kan såra andra. Men hellre att jag är en egen person med egen vilja och integritet. Jag vet, tråkigt... kanske går det att tänka om igen...

PieceOfCake: (20 feb 2013 14:48)
Men Princess. Nu förstår jag inte. Vad har integritet och en egen vilja att göra med om man släpper in sin partner eller inte? Visst, du kan väl alltid hävda att du behåller din vilja och integritet när du tar beslutet att stänga in dig, för DU vill detta, men handlar det om det i slutändan? Nej. Det är mer ett svepskäl för att det ska kännas bättre för en själv när man stänger ute sin partner.

Jag har stängt ute dem jag varit tillsammans med. Bara för att jag är sådan som person. Och tidigare kanske för att jag blivit sårad. Men om det är något jag lärt mig så är det att det inte leder någon vart. Det är en stor brist! Se bara på din sambo, som du dessutom ska ha barn med. För mig är det ett stort varningstecken när ens partner upplever att denna blir utestängd från ens tankar och känsloliv. Jag tror inte sådant är hållbart i längden. Speciellt inte om det skapar en obalans i relationen.

Att ge sig hän, våga att inte vara rädd och dela sitt liv med sin partner fullt ut, är absolut inte samma sak som att förlora sin vilja och integritet.

Princess: (20 feb 2013 16:42)
Men har han att göra med allt jag känner och tänker? Jag kan absolut se bristen i hur jag tänker, men har svårt att se varför han ska ha fri tillgång till mig. Och det inser jag ju är en skada eller brist hos mig. Känslan för mig är att ingen ska få ändra på mig, där kommer integriteten in. För det är det jag upplever att andra vill. Kanske helt fel, men jag är också rädd för att leva i nån slags symbios med en annan människa. Går det att förstå eller har jag trasslat in mig i mina tankar? Men som sagt, jag ser själv bristen i mitt resonemang...

PieceOfCake: (20 feb 2013 17:59)
Fast för mig är inte att ge mig hän i en relation synonymt med att vända ut och in på mig själv och allt jag är och tänker. Därav hör inte vilja och integritet ihop med detta. Par som aldrig pratar om "jag" längre utan är ett ständigt "vi" och skaffar gemensam Facebook och mailadress är inte vad det handlar om. Där tappar man bort sig själv.

Att vara öppen och dela med sig av sina tankar är något helt annat. Det handlar om tillit och ömsesidighet. Respekt. Och ja, man kan ju som sagt tycka att man har rätten till en egen vilja, vilket man också har, och i det säga att man inte vill förändra sig själv för för någon annans skull. Att den man älskar får ta en som man är och respektera ens person. Punkt liksom. Och ja, till stor del är det ju faktiskt så. Vi är redan ganska formade av livet när vi träffar våra partners.

MEN när det kommer till beteenden som faktiskt kan skada relationen och som helt eller delvis kommer av tidigare upplevelser, då tycker inte jag det är lika enkelt. Då borde man själv vilja ha viljan att förändras. Att bli av med detta beteende för oftast är det ju inte av godo. Som att ex exkludera sin partner i mångt och mycket och sluta sig i sig själv. Oftast handlar det ju om rädsla. Och osäkerhet. Bättre safe than sorry, liksom. Men hur roligt blir det i längden? Och om ens partner upplever en väldigt sluten och det skapas sorg och konflikter pga det? Är det värt det då? Och vems känslor väger tyngst? Ens partners känslor ska ju också respekteras, likväl som ens egna.

Jag kan känna för egen del, att aldrig kommer jag tillåta mig att sluta mig i en relation som jag gjort förut. Det kommer krävas en hel massa av mig och jag kommer få tänka mig för tusen gånger. Jag kommer få övervinna både rädsla, stolthet och osäkerhet. Men jag vill tro att det är värt det, tusen gånger om.

Althea: (20 feb 2013 20:03)
Jag håller helt med Kakan. Men samtidigt så har Princess en poäng med. Man ska inte ändras, för gör man det så förlorar man sig själv. Sen ändras man ju med tiden med varandra.
Jag vill vända ut och in på den jag älskar, veta dens tankar för att förstå och kunna komma närmare. Dock har de flesta inte velat samma sak, utan sett det som jädrigt jobbigt när jag har haft den önskan. För jag vänder ju så gärna in och ut på mig själv. Men man är olika. Dock så känner jag att efter senaste smällen där jag har legat lealös av smärta eftersom jag har släppt på precis ALLT så är det inte värt det. Han frågade igår om jag hade gjort samma sak nu när jag sitter med facit i hand. Jag sa ja. Men då jag tänkt på saken ett par timmar så sa jag nej. Jag har älskat en annan människa totalt. Trots att jag har sett alla fel och brister och helveten så har jag älskat honom. Jag har släppt på mig själv. Släppt på alla spärrar och gett mig hän. Vi har levt delvisi symbios. Jag har varit så nära en annan människa jag någonsin har varit. Nu ligger jag här helt utpumpad. Jag vet inte hur jag ens ska börja öppna mig för någon på samma sätt någonsin igen. Det känns som om han slog sönder något i mig. Vilket gör att nästa förhållande kommer att halta för jag kommer inte att öppna mig helt och det fungerar inte. För öppnar jag mig inte helt så kan jag inte älska helt. Nu krånglar jag in mig. Det jag menar är att jag håller med Kakan i det hon säger. Men jag förstår Princess så väl. Sen är det så, vi är alla olika. Endel håller sig mera på sin kant andra är som jag och du Kakan och vrider och vänder ut sig själva ini absurdum. Det är så vi är. Jag önskar bara jag hittar någon som har tålamod med mig och är likadan och framför allt inte sticker en kniv i ryggen på mig. Eller lockar in mig i fällor med fagra ord. Å andra sidan är jag så jävla bitter nu så jag vet inte om jag ahr någon talan :)

PieceOfCake: (20 feb 2013 20:36)
Fast man får kanske indirekt förändra sig för någon annans skull då? Det är ju lika som ex med ett beroende. I första hand gör man det ju för sig själv, men någon dimension handlar ju också om att inte förlora människor man älskar.

Vi pratar alltså om mindre bra beteenden nu, som att stänga ute sin partner i en relation, vi pratar inte om att upprätthålla en egen vilja och integritet. Att stänga ute den man älskar pga rädsla och osäkerhet, det är inte sunt. Inte hållbart heller.

Att känslor svallar i ditt läge är inte det minsta konstigt. Det som Princess pratar om är ju något hon fastnat i, pga tidigare upplevelser. Och det hoppas jag att du inte gör. Jag hoppas att du en dag känner dig hel igen och att du då vågar omfamna och ta emot kärleken den dag den ger dig en ny chans. <3

Althea: (20 feb 2013 20:45)
Ja fast förändra sig för ett beroende är ju galet. Ja, du vet att jag vet. Dock är det lätt när man är mitt uppi det att förändra sig. Det går ju inte i längden ändå. Man är den man är.
Nej det är inte hållbart, men jag förstår de som gör det. Jag förstår min bror bättre nu. Just nu skulle jag lätt kunna vandra i hans fotspår. Blir man krossad så inte fan vill man ha någon nära då inte. Dock tror jag Princess menar med de tankar som man vill ha för sig själv. Finns ju tydligen de som vill ha det =)

Happy Pancake gör mig väl inte vidare hoppfull :D
Sorry för igår. Var ur balans. Ska ta sprutjäveln där, allt för att slippa må så här.

Princess: (20 feb 2013 21:09)
Jag tror jag håller med er, men ja, jag har fastnat i ett beteende för att skydda mig själv pga tidigare helvete. Jag kanske bör tänka om, och det här kanske är början. Men dom orden som Althea skriver i sitt ord kändes så djupt i hjärtat. Jag tror ni förstår mig nu! Kram på er!

Althea: (20 feb 2013 21:16)
Princess: Kram! Jag förstår dig!

PieceOfCake: (20 feb 2013 21:34)
Jag vet att det är svårt. När det gäller dotterns pappa stängde jag ute honom totalt många gånger och vad jag än tycker om honom idag smärtar det mig att jag sårade honom så då. Jag gjorde honom oerhört illa genom mitt sätt att vara. Aldrig vill jag göra så mot någon annan.

Och A, jag håller inte med om att vi är de vi är. Vi är formbara varelser. Första steget är insikt. Nästa steg är vilja. Men utan vilja - ja då står vi kvar. Dock har jag aldrig sagt att det är lätt. Det är det inte. Tvärtom.

PieceOfCake: (20 feb 2013 21:35)
Ta vara på det ni har Princess. Ni ska bli föräldrar och då är kommunikationen och tilliten än mer värdefull. <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Althea
477 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Althea en ros

Althea har skrivit om

Älskar! Kärlek Exet 2015 arg Avsky!! Ambivalens Musik känslor Jag sjuka dagar. Reiki hejdå familj 2016

Altheas senaste Ord

» Some die just to live
14 nov 2017 15:59
» Nördord
1 nov 2017 19:29
» Djävla dans
14 okt 2017 20:56
» Kräks lite.
7 okt 2017 19:16
» Allt snurrar kring mig
4 okt 2017 09:59
» Because I´m happy.
26 sep 2017 23:17
» We go driving in your black car
24 sep 2017 01:20
» Skit skit skit
21 sep 2017 20:05
» Carry on my wayward son
5 sep 2017 09:11
» I am the Walrus
29 aug 2017 12:10
» Försent för edelweiss.
16 aug 2017 07:40

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::