alein
Men det är ändå en källa till orden
10 mar 2012 20:24Det är kontrabassträngar jag känner. Det är längtan, strävan, vibrationer. Ljudlösa toner, omöjliga att inte lyssna till. Det är inte första gången de spänns upp i mitt inre, knappast sista heller.
Jag kupar händerna runt något viktigt. Bär det försiktigt och står på tröskeln till att öppna mina händer. Visa någon. För första gången visa någon.
Att öppna mina händer kan skaka om mig själv, slå mig till marken. Det kan jag leva med. Jag kan ta mig upp och blåmärken bleknar.
Men om jag inte faller. Om benen och tankarna bär, om strängarna når andra strängar. Då rasar allt det andra. Och det kan jag inte leva med.
