alein
Finaste fjuniga små
18 jun 2011 20:39Än så länge kan jag stryka bort det onda med handen. Bort från släta små kinder i sommarnatten. Det var en dröm och den kommer inte tillbaka.
Än så länge har jag den förmågan, men en vacker dag kommer mina händer inte räcka till och det onda kommer att fortsätta göra ont. Skrubbade knän kommer ersättas av skrapsår på själen och där räcker inte ens en mamma till.
Jag måste komma ihåg detta. Att jag inte kan räcka till. Att jag inte ska räcka till. Att jag måste släppa taget då. Finnas där, men bara när de själva frågar efter det.
Inte än, men sen.