Besökande Ord
Trycket över hjärtat
13 maj 2012 av Helia
Ibland kommer det helt oväntat ett plötsligt behov av att få berätta för någon, att få berätta något av allt det jag döljer för vänner och familj. Jag vill skriva ner detaljer, småhändelser, som påverkar mig och trycker ner mig till en person jag inte känner mig hemma i.
Min sambo är deprimerad och det tär på mig varje dag.
Alldeles nyss frågade jag om vi inte skulle gå ut och äta lunch, något som vi mer eller mindre bestämde för flera dagar sedan. Men eftersom han är deprimerad, och därför oförutsägbar, fräste han åt mig och gav mig den frustrerade blicken.
Så nu sitter jag och låtsas att jag inte gråter vid min jobbdator, så trött på den här situationen och full av sorg efter personen jag älskar. Han finns där inne, men försvinner bakom en fruktansvärd sjukdom som jag inte kan göra något åt och jag försöker att stå ut.
Jag skulle vilja dela med mig om hur jag druknar bredvid honom, men inte med personer jag känner. Jag kan inte blotta hans inre för dem.
Så varje dag går jag maniskt in på den här sidan, tjugo-trettio-fyrtio gånger, och hoppas på att det ska vara ledigt. Men det är det aldrig och jag fortsätter att räkna dagarna, trots att de är långt gångna. Ibland känner jag att det vore bättre om någon annan tog platsen, bara jag slippa det här hetsiga kontrollerandet. Det hjälper mig inte.
Ibland kommer det helt oväntat ett plötsligt behov av att få berätta för någon, att få berätta något av allt det jag döljer för vänner och familj. Jag vill skriva ner detaljer, småhändelser, som påverkar mig och trycker ner mig till en person jag inte känner mig hemma i.
Min sambo är deprimerad och det tär på mig varje dag.
Alldeles nyss frågade jag om vi inte skulle gå ut och äta lunch, något som vi mer eller mindre bestämde för flera dagar sedan. Men eftersom han är deprimerad, och därför oförutsägbar, fräste han åt mig och gav mig den frustrerade blicken.
Så nu sitter jag och låtsas att jag inte gråter vid min jobbdator, så trött på den här situationen och full av sorg efter personen jag älskar. Han finns där inne, men försvinner bakom en fruktansvärd sjukdom som jag inte kan göra något åt och jag försöker att stå ut.
Jag skulle vilja dela med mig om hur jag druknar bredvid honom, men inte med personer jag känner. Jag kan inte blotta hans inre för dem.
Så varje dag går jag maniskt in på den här sidan, tjugo-trettio-fyrtio gånger, och hoppas på att det ska vara ledigt. Men det är det aldrig och jag fortsätter att räkna dagarna, trots att de är långt gångna. Ibland känner jag att det vore bättre om någon annan tog platsen, bara jag slippa det här hetsiga kontrollerandet. Det hjälper mig inte.
Inte bara Ordare kan och vill skriva, varje dag publiceras ett ord skrivet av någon av alla våra besökare.
Vill du skriva ett ord här?
Vill du skriva ett ord här?